Barnets bästa vid olovligt bortförande och kvarhållande av barn

Sammanfattning: I takt med att förflyttningarna över gränserna ökar blir fall av olovligt bortförande och kvarhållande av barn allt vanligare. Med olovligt bortförande av barn menas att en förälder tar barnet till ett annat land så att den andre föräldern inte längre kan ta del av vårdnaden om barnet. Med olovligt kvarhållande menas främst att en förälder olovligt håller kvar barnet i ett land efter utgången av en umgängestid. Huvudregeln i sådana fall är att barnet ska överflyttas till ursprungslandet. Eftersom denna typ av fall rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet i enlighet med barnkonventionen. Beslutsfattaren ska då framför allt se till barnets vilja, bevarandet av familjerelationer och vård, skydd och säkerhet för barnet. Efter att ha studerat lagtext och praxis finns det anledning att tvivla på om tillämpningen av regleringen av olovligt bortförande och kvarhållande av barn lever upp till barnkonventionen då handläggningen ska ske så skyndsamt att en ordentlig riskbedömning inte hinns med. Detta gör att barn i vissa fall överflyttas till en våldsam förälder, vilket inte ligger i linje med barnkonventionen. Utgången i mål som rör olovligt bortförande och kvarhållande av barn är ur barnets synvinkel väldigt likt utgången i vårdnadsmål, då de påverkar barnets framtida boende och umgänge med sina föräldrar. I svenska vårdnadsmål ska beslutsfattaren se till fyra faktorer för att avgöra barnets bästa. Dessa är barnets vilja, barnets behov av en nära och god kontakt med sina föräldrar, risken för att barnet far illa och barnets behov av trygghet. Vid en jämförelse mellan barnets bästa i mål om olovligt bortförande och kvarhållande av barn och regleringen i svenska vårdnadsmål framkommer det dessa inte överensstämmer då risken att barnet far illa är större vid olovligt bortförande eller kvarhållande av barn. Detta eftersom att huvudregeln är att barnet ska överflyttas och att en ordentlig riskbedömning inte hinns med.