”Matkul” - en metod för barn med stora ätsvårigheter. : Analys av metoden och dess effekter samt barn och föräldrars upplevelse av aktiviteten.

Sammanfattning: ”Matkul” är en svensk anpassning av The Sequential-Oral-Sensory (SOS) Approach to Feeding, utvecklad av Ph.D Kay A Toomey, Colorado, USA. På ett lekfullt sätt hjälper man barnet att tolerera fler ätbara produkter samtidigt som barnen får möjlighet att utveckla de förmågor som behövs för att äta. Syftet med studien var att öka kunskapen om denna interventionsmetod för barn med stora ätsvårigheter med avseende på dess effekter och barnens och föräldrarnas upplevelser och åsikter om metoden. Vad händer och görs i ”Matkul” som leder till att barnen våga närma sig ätbara produkter? Fyra barn i åldrarna 3 år och 5 månader till 5 år och 2 månader deltog i en intensivträningsperiod med ”Matkul” under hösten 2013. Gruppen träffades 2 dagar i rad vid 3 tillfällen, utspridda under 6 veckor. För att undersöka vad som händer i ”Matkul” filmades gruppen vid alla tillfällen de träffades. Filmerna användes som observationsunderlag. Studiens resultat visade att barnen vågade närma sig ätbara produkter i ”Matkul” för att det fanns underlättande strategier, de hade roligt och upplevde inte något tvång. De fick muntlig positiv förstärkning och de kunde välja att inte härma de moment som de tyckte verkade för svåra. Det fanns alternativa sätt att delta på som de då kunde välja. Med hjälp av bilder fick barnen uttrycka sin åsikt om ”Matkul”. Alla barn uttryckte att de gillade ”Matkul”, vilket är ett starkt bidrag till studiens resultat. Det är barnens eget perspektiv. I intervjuer med barnens föräldrar, ca en månad efter ”Matkul”, sa de sig ha fått ett ”nytt verktyg” att introducera nya smaker och konsistenser. De berättade också om positiva förändringar efter ”Matkul”: barnen verkade mer intresserade av mat, de vågade närma sig mat på ett annat sätt än tidigare och de experimenterade mer med maten. Ett barn förbättrade sin oralmotorik och ett annat barn sin sensorik. Det saknas kunskap inom området och det finns behov av både kunskapsutveckling och forskning. I forskning om barn är det viktigt att lyssna på barnets åsikt – barnets eget perspektiv.