Renen - en framtida mjölkproducent?

Sammanfattning: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka förutsättningarna för mjölkproduktion från renar (Rangifer tarandus) som en del av den moderna renskötseln. Frågeställningar som inkluderades i litteraturstudien var renmjölkens sammansättning, hur mycket en vaja kunde producera, hur mjölkproduktionen påverkades av faktorer som mjölkningssystem, mjölkningsmiljö och oxytocininjektioner, mjölkproduktionens koppling till nutrition, kalvens betydelse, problem som kan tänkas uppstå och om renen som ett framtida mjölkproduktionsdjur skulle vara ekonomiskt hållbart. Mjölkning av renar har tidigare förekommit ganska allmänt inom samisk renskötsel men det upphörde under 1900-talet på grund av bland annat att sjukdomar spreds när renarna hölls på mindre ytor. Faktorer som är centrala inom mjölkproduktionen hos renar är den totala mjölkavkastningen under laktationen och mjölknedsläppsgraden. Mjölkavkastningen hos vajor varierar mellan individer och påverkas bland annat av separation från kalven, injektioner av oxytocin och mjölkningsmiljön. Renmjölken har en hög fett- och proteinhalt men en låg laktoshalt. Under laktationen ökar koncentrationen av fett och protein medan laktos sjunker. Mjölkens fettsyrasammansättning domineras av palmitinsyra, myristinsyra och oljesyra, dock varierar sammansättningen med fodrets kvalité och komposition, samt med säsong. Problem i ett modernt mjölkningssystem kan vara korta mjölknedsläpp och svårt stimulerad nedsläppningsreflex. Under 1900-talets slut etablerades intresset för mjölkning av ren som en nischproduktion. Dock krävs det en smart marknadsföring för att få ett ekonomiskt godtagbart pris för mejeriprodukterna med fokus på ekologisk produktion, exklusivitet och användning av naturliga betesmarker. Den stora variationen mellan individer i mjölkavkastning och nedsläpp tyder på att det finns en stor potential att förbättra mjölkproduktionen genom avelsarbete. Det finns bra förutsättningar för att introducera vajor som mjölkproduktionsdjur som komplement i renskötseln. Dock finns det ett behov av ett avelsprogram för att hantera problem som en svårt stimulerad mjölknedsläppsreflex och de varierande individuella skillnaderna i mjölkavkastning.