Det är ju ändå en människa som vi vårdar! : Synen på den missbrukande patienten inom psykiatrisk omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Internationell forskning visar att det från vårdpersonalens sida existerar dömande attityder gentemot patienter med drog- och alkoholmissbruk. Patienterna tillskrivs som grupp negativa egenskaper såsom att de är aggressiva, manipulativa och farliga och att arbeta med omvårdnad av dessa patientgrupper har lägre status än omvårdnaden av andra patienter. Motsvarande studier gällande hur det ser ut i en svensk kontext har däremot inte identifierats och således existerar här en kunskapslucka. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors syn på patienter med missbruksproblem inom psykiatrisk omvårdnad. Metod: Studien har genomförts som en empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats. En fokusgruppsintervju genomfördes med fyra aktiva sjuksköterskor som deltagare. Fokusgruppsintervjun analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i åtta kategorier som urskilts ur materialet: Kontakt genom vinnande strategi, Den självvalda kontaktlösheten, Den hämmande vårdmiljön, Människan som helhet, Den individreducerande vårdkulturen, Livsöde, Den onda cirkeln samt Frustration. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskan inom psykiatrisk omvårdnad har en humanistisk människosyn som grund för omvårdnad av patienter med missbruksproblem. Denna människosyn hindras ibland av frustation som uppstår gentemot patienterna, av att patienterna reduceras till objekt, samt av den miljö i vilken sjuksköterskan och patienten möts, något som i sin tur leder till en mer naturalistisk människosyn. Klinisk betydelse: Att utöka kunskapen om synen på den missbrukande patienten i kontexten psykiatrisk omvårdnad. Kunskapen kommer att kunna användas för att minska distinktionen mellan teori och praktik gällande hur den humanistiska människosynen appliceras inom den psykiatriska omvårdnaden.