Idrott och hälsa i gymnasiesärskolan: Anpassad undervisning ur ett idrottslärarperspektiv

Sammanfattning: Bjärum, Malin (2015). Idrott och hälsa i gymnasiesärskolan: Anpassad undervisning ur ett idrottslärarperspektiv (Physical education in upper secondary special school: Adapted teaching from a PE teacher perspective). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola.Problemområde:Lärande i rörelse och välmående kombineras i ett skolämne av betydelse för alla. Detta lärande i idrott och hälsa kan utifrån ogynnsammare hälsoläge för vuxna med utvecklingsstörning, ses som än mer betydelsefullt för elever i gymnasiesärskolan. Tillgänglig och anpassad utbildning utifrån funktionsnedsättningen i idrott och hälsa, utgör i gymnasiesärskolan en rättighet. I yrkesutövandet som idrottslärare, har jag alltmer saknat vetenskapligt samlad kunskap kring denna anpassade undervisning av unga med utvecklingsstörning. Syfte och preciserade frågeställningar:Syftet med arbetet är att belysa och fördjupa kunskapen kring anpassad undervisning i idrott och hälsa i gymnasiesärskolan, genom en studie av undervisande idrottslärares syn på didaktiska möjligheter och utmaningar i en skolform anpassad för unga med utvecklingsstörning. Frågeställningar i fokus för studien är utifrån i gymnasiesärskolan undervisande idrottslärares perspektiv:¤ Vad innebär anpassad undervisning i idrott och hälsa av unga med utvecklingsstörning?¤ Vad behövs för att bedriva anpassad idrott och hälsoundervisning av unga med utvecklingsstörning?¤ Vilka didaktiska möjligheter och utmaningar finns i anpassad idrott och hälsoundervisning av unga med utvecklingsstörning? Teoretisk inramning:Forskningsöversikten indikerar att ämnesområdet är angeläget för unga med utvecklingsstörningsmotorik, hälsa och lärande. Den kunskapslucka som framträder i översikten är, avsaknaden av forskning bedriven kring idrott och hälsoundervisning i gymnasiesärskolan. Relationellt perspektiv präglar denna specialpedagogiskastudie somhar inspirerats av systemteori och tillgänglighet i lärmiljö genom Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. Metod:Studien bygger på ett kvalitativt synsätt med inspiration av hermeneutik, där tolkning och förståelse är central. Tio enskilda strukturerade forskningsintervjuer med undervisande idrottslärare i gymnasiesärskolan genomfördes. Inom ramen för intervjuerna användes skattning av utmaning i didaktiska överväganden, vilket ger studien ett visst inslag av kvantitativ data. Centrala begrepp i vald teori utgjorde verktyg i analys och tolkning. Resultat och analys:Resultatet utifrån intervjuade idrottslärare tyder på att idrott och hälsa i gymnasiesärskolan innebär anpassningar utifrån elevers individuella behov i såväl fysisk, social som pedagogisk lärmiljö i ett flertal idrotts- och friluftsmiljöer. För att realisera anpassad undervisning av unga med utvecklingsstörning behövs insatser på samtliga nivåer: samhälls-, organisations-, grupp- och individnivå i systemet. Att didaktiska utmaningar och möjligheter skiljer sig mellan tre kontexter (Individuella program, Nationella program, Idrottsgymnasium) i vilka idrott och hälsa i gymnasiesärskolan utövas. Särskilt när det gäller didaktiska utmaningar i fysisk miljö, progression och KASAM (känsla av sammanhang) märks skillnader. Kunskapsbidrag:Genom studien har ett inom forskning mindre uppmärksammat område belysts. Med hjälp av den teoretiska tillgänglighetsmodellen och systemnivåer, har kunskap om tillgänglighetsanpassning och beroende i en mångfacetterad och komplex idrott- och hälsoundervisning i gymnasiesärskolan synliggjorts och fördjupats. Specialpedagogiska implikationer:Förhoppningen är att studien ska bidra med ny kunskap och inspirera till anpassad undervisning i idrott och hälsa av unga med utvecklingsstörning, samt väcka intresse för didaktiska möjligheter och utmaningar i gymnasiesärskolan.