The “Special” Minority: Western aid and LGBTI-activism in Kisumu, Kenya.

Sammanfattning: I denna uppsats används reflexiva etnografiska metoder för att problematisera relationen mellan bidrag från Väst, den Kenyanska samhälleliga kontexten och HBTQ-organisationer. Ett queerteoretisk, intersektionellt perspektiv används för att undersöka ämnen som bidrag, bidragskrav, mänskliga rättigheter och kulturrelativism för att förstå hur bidrag från Västerländska institutioner som NGOs och myndigheter påverkar arbetet som görs av HBTQ-rättsaktivister i Kisumu, Kenya. Genom att se på bidrag utifrån Marcel Mauss teori om gåvan föreslås att bidrag alltid ges med olika variationer av krav. Detta placerar Västerländska bidragsinstitutioner i en maktposition över lokala aktivister i termer av äganderätt över resultatvärdering, prioritet av resurser och metoder för förmedling av HBTQ-relaterad information. Att specifikt rikta bidrag till HBTQ-organisationer skapar misstro mot organisationerna samt göder uppfattningar om HBTQ som en elitistisk grupp sökandes speciella rättigheter jämfört med resten av Kenyas befolkning. Specifikt riktade resurser kan även skapa ett klimat som bidrar till konkurrens mellan organisationer där svårigheter Kenyanska HBTQ-personer möter varje dag blir inslag i en ’tävling om bidrag’ mellan organisationer. I resultatdiskussionen föreslås att fokus bör ligga på att skapa relationer med övriga institutioner för utvecklingsarbete och på så sätt koppla HBTQ-rättigheter närmare andra mänskliga rättighetsrörelser. Detta kan bidra till minskad misstro och exkludering mot HBTQ.