Likviditetsmodell för analys av skogsbruksfastigheter

Sammanfattning: Det finns ett stort intresse bland främst skogsägare att fortsätta investera i skogsmark och det intresset har ökat de senaste åren. Räntemarknaden är (hösten 2015) osäker med rekordlåga räntor vilket ställer allt högre krav på kreditgivarna att genomföra korrekta kreditanalyser för att få en fullständig bild av den risk som finansieringen medför för både låntagare och långivare. För att kunna genomföra en adekvat riskanalys vid finansiering av skogsbruksfastigheter krävs det stor noggrannhet och till sin hjälp har kreditgivaren en rad olika finansiella mått som säger hur pass stabil en specifik investering är. Ett sådant mått är likviditet för en skogsfastighet som säger hur pass väl ägaren kan möta sina finansiella utgifter som är kopplade till sin respektive skogsfastighet. Syftet med denna studie är att utveckla ett likviditetsanalysverktyg för att göra denna typ av analyser. Analysverktyget hjälper användaren genom att omsätta en skogsbruksplan till kassaflöden utifrån fastighetens förutsättningar och därefter analysera likviditeten över den kommande perioden om tio år. Användaren kan vara både skogsägaren som vill få en övergripande bild över sin finansiella situation eller långivaren som vill analysera sin risk. Det finns idag på marknaden ett motsvarande verktyg som utvecklats 2013. För att validera modellen har modellen testats och utvecklats med samma fallfastigheter som i studien 2013. En stor skillnad mellan modellerna 2013 och 2015 är att den senare enbart medger slutavverkning i huggningsklass; ”Slutavverkning 2” medan den tidigare studien och modellen slutavverkar i både huggningsklass ”Slutavverkning 1 och 2”. Genom att avverka huggningsklass S1 kan mer kapital frigöras men samtidigt är det inte ekonomiskt optimalt då det kan vara mer lönsamt att låna externt kapital än att avverka tidigare. Dessutom riskerar slutavverkning i S1 att skapa ett kassaflödesunderskott för nästföljande perioder med följande likviditetskris. Utifrån ingångsvärdena för 2013 års studie drabbades i modellkörningar fyra av de nio fallfastigheter av likviditetskris om inte externt kapital sköts till under perioden på tio år. För ingångsvärdena för 2015, som används i denna studie, drabbades samma fyra fastigheter trots lägre räntenivåer av likviditetskris. Om även huggningsklass S1 slutavverkades var det fortfarande tre av nio fallfastigheterna som skulle komma att drabbas. Den största orsaken till likviditetskriserna berodde på omfattningen av kapitalskulden som i sin tur styrs av belåningsgraden. Detta framkommer genom att de finansiella utgifterna dominerar i utgiftsposten för respektive fastighet under perioden. Resultatet påvisar vikten av en utförlig likviditetsanalys för både kreditgivare och låntagare för att minska riskexponeringen och undvika att låntagaren finner sig själv i en likviditetskris. För att ge en mer heltäckande bild vid kreditanalys måste även andra intäktskällor än de från skogen vägas in då det ofta finns flera inkomstkällor för en fastighet. Det kan röra sig om jordbruksmark, arrendeintäkter, intäkter från grustag, hyresfastigheter eller motsvarande. Låntagarnas privatekonomi bör också vägas in i analysen då det kan vara vanligt att externa medel genom andra tillgångar eller lön skjuts till för möta finansiella utgifter.