ATT ÖVERSÄTTA DIALEKT. En studie av översättningsstrategier i den svenska översättningen av Irvine Welshs roman Trainspotting

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka olika strategier som finns för översättning av dialekt, samt att se för vilken användning de olika strategierna lämpar sig. Den teori som ligger som grund för analysmodellen är Epsteins tio strategier för översättning av dialekt (2012). De dialektala yttranden som förekommer i materialet urskiljs med hjälp av bland annat Wells (1982b) och Purves (1997) beskrivningar av den skotska dialekten. Materialet utgörs av första kapitlet i Irvine Welshs roman Trainspotting (1994) och den svenska översättningen gjord av Einar Heckscher (2012). Samtliga dialektala yttranden i materialets källtext, deras översättningar och den översättningsstrategi som använts presenteras i en tabell i uppsatsens bilaga. Tabellens innehåll analyseras sedan kvantitativt i kapitel 4 och 5, där strategiernas fördelning och användning diskuteras. Resultaten av analysen visar att över 50 % av källtextens dialektala markörer har normaliserats i måltexten. Andra strategier som använts flitigt är ortografisk återgivning, kompensation och återgivning genom vokabulär. Genom normalisering tar översättaren inga onödiga risker i sin översättning, samtidigt som handlingen behåller sin geografiska placering. Kompensationen gör det möjligt för översättaren att markera måltexten på platser där det är lämpligt i målspråket. De markeringar som görs i måltexten är inte dialektala men återspeglar ett avvikande språkbruk i form av talspråklig stil som till stor del uttrycks genom avvikande ortografi och vokabulär.