Snatterier : Hur polisen effektivt kan utreda snatteribrott

Sammanfattning: Stöld och snatteri är tillgreppsbrott som finns reglerade i brottsbalkens åttonde kapitel. Stöld är kapitlets huvudbrott och snatteri är en ringa form av stöld. Båda dessa brott har tre gemensamma rekvisit som måste vara uppfyllda för att straffansvar ska föreligga. Dessa rekvisit är olovligt tagande, tillägnelseuppsåt samt att det ska innebära en ekonomisk skada för den som blir drabbad av brottet. Det finns flera olika sätt att utreda snatterier och detta arbete kommer att förklara närmare vilka sätt som finns och när de olika sätten är tillämpbara. Anledningen till detta är att öka kunskapen kring utredningsmetoderna, framförallt gällande så kallade förenklade utredningar. Den största svårigheten vid snatteribrott att styrka att de tre rekvisiten för brottet är uppfyllda. Ett erkännande från en snattare är inte mycket värt om det tas tillbaka och tillräckliga uppgifter saknas gällande rekvisiten. Därför är det viktigt med ordentliga förhör av både den misstänkte, anmälaren samt eventuella vittnen för att kunna utreda snatteriet. Arbetet grundar sig på litteraturstudier samt intervjuer med både poliser och butikspersonal som i sina arbeten kommer i kontakt med snatterier. Den litteratur som har använts är lagar, JO-utlåtanden, kurslitteratur på polishögskolan, föreskrifter och allmänna råd från Rikspolisstyrelsen, samt i viss mån tidningsartiklar.