Litteratursamtalet som didaktiskt verktyg : Forskningslägets förändring mellan 2005 och 2015

Sammanfattning: Syftet med studien är att studera forskningen om muntlig bearbetning av skönlitteratur mellan 2005 och 2015. Ett speciellt fokus har legat på forskningen mellan 2010 och 2015, detta för att ge en överblick över forskningens aktuella läge och troliga utveckling. I ljuset av det katastrofala resultatet i PISA-undersökningen 2012 valde vi att rikta fokus mot litteratursamtalets läsutvecklande möjligheter och den forskning som bedrivits på området. För att studien ska ha hög yrkesrelevans har studerats benämningar och modeller för bearbetningen, men också konkreta effekter av bearbetningen och hur man rent praktiskt uppnår dessa på bästa sätt i undervisningen. Studien har genomförts med utgångspunkt i en systematisk litteraturstudie och har tagit avstamp ur ett sociokulturellt perspektiv. Det har framkommit att bearbetningen av skönlitteratur har flera olika benämningar vilket kan orsaka förvirring, och flertalet modeller och teorier, både nya och äldre, har presenterats. De goda effekterna av den muntliga bearbetningen kan summeras i två teman: läslust och läsutveckling. För att dessa effekter ska uppnås bör ett dialogiskt klassrumsklimat råda, enligt forskarna, vilket i praktiken har visat sig svårt. Forskarna ägnar dessutom stort utrymme till aspekter kring lärarens roll och dennes frågeställningar. I jämförelse med tidigare forskning (såsom Chambers, Langer och Dysthe) framkom att liten del av senare forskning går emot den tidigare, snarare har forskningen blivit mer specifik samt till viss del öppnat upp för nya former av litteratursamtal.