Svikna kvinnor i en exkluderande rättsapparat - En intersektionell analys av lagstiftningen mot könsbaserat våld

Sammanfattning: Alla kvinnor i Sverige har rätt till ett liv fritt från könsbaserat våld i nära relation. Sedan början av 1990-talet har den svenska staten sett det som ett prioriterat jämställdhetsmål att utrota allt könsbaserat våld för att uppnå full jämställdhet mellan könen. Dock finns det en grupp med kvinnor som tvingas välja mellan att stå ut med våld i nära relation eller att bli utvisad. Flertalet rapporter från både stat och civilsamhälle uppmärksammar rättsosäkerheten för kvinnor i anknytningsrelationer. Vid utformningen av skyddslagstiftning för den gruppen av kvinnor har staten bedömt att risken för att utnyttja rätten till invandring genom skenäktenskap är viktigare att undvika än att ge kvinnorna ett rättssäkert skydd mot våldet. Kvinnornas skydd ligger på migrationsrättens bord och på grund av oklarheten i rekvisiten till skyddsregeln för kvinnor i anknytningsrelation har praxis varierat starkt. Sverige har på ett internationellt plan ett flertal åtaganden mot FN att skydda kvinnor från könsbaserat våld. FN lyfter fram asylsökande och migrerande kvinnor som extra utsatta grupper och föreskriver att staterna ska ta till särskilda åtgärder för att skydda dessa kvinnor, samt att ett intersektionellt perspektiv behövs för att understryka att flera förtryckande strukturer samverkar. I en jämförelse mellan svensk och internationell lagstiftning menar jag att genom Sverige har brutit mot sina åtaganden. Hur kommer det sig då att kvinnor i anknytningsrelation behandlas annorlunda än andra kvinnor? Den här uppsatsen syftar till att undersöka om ett anläggande av en intersektionellt perspektiv kan ge svar på den frågan. Intersektionalitetsteorin tar hänsyn till fler sociala identiteter än kön för att undersöka var förtryck härstammar ifrån. Genom en postkolonial analys kan vi se hur en strukturell rasism som lever kvar från kolonialismen, särskiljer ”vi” och ”dem” baserat på ras och etnicitet. Jag menar att genom att särskilja kvinnor kommer vi aldrig nå full jämlikhet, och i synnerhet inte utrota könsbaserat våld mot alla kvinnor.