Försäkringsförmedlares skyldigheter - Är regleringen rättssäker?

Sammanfattning: En privatperson eller ett företag som vill köpa försäkring kan vända sig till en försäkringsförmedlare för att få hjälp med att hitta lämpligt försäkringsskydd. Försäkringstagare befinner sig ofta i ett kunskapsmässigt underläge i förhållande till försäkringsförmedlare och det är därför viktigt att det ställs krav på försäkringsförmedlare. Det är dock viktigt att de krav som ställs är tydliga, så att försäkringsförmedlare har möjlighet att rätta sig efter dem. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka huruvida regleringen av försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot försäkringstagare vid förmedling av företagsförsäkring är rättssäker för försäkringsförmedlare. Vid undersökningen av försäkringsförmedlares skyldigheter används en rättsdogmatisk metod. Försäkringsförmedlares skyldigheter består främst i ett metodansvar, vilket innebär att försäkringsförmedlare måste utföra rådgivning fackmässigt. Enligt förarbeten och doktrin får metodansvaret sitt innehåll från skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed. Skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed är lagstadgad i 5 kap. 4 § LFF och kan ses som ett samlingsbegrepp för alla skyldigheter försäkringsförmedlare har. Av begreppet god försäkringsförmedlingssed och av 5 kap. 4 § LFF följer att förmedlare har en skyldighet att anpassa rådgivningen efter försäkringstagarens intressen och behov, samt en omsorgsplikt. Vidare har försäkringsförmedlare enligt 6 kap. 1-2 och 5-6 §§ LFF en informations- och dokumentationsskyldighet som enligt praxis även innehåller en allmän upplysningsplikt. Dessutom har försäkringsförmedlare skyldighet att se till att försäkringstagaren fullgör sin upplysningsplikt i 8 kap. 8 § FAL gentemot försäkringsbolaget. Med hjälp av Lon L. Fullers rättssäkerhetskriterier utreds huruvida försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot försäkringstagare utgör en rättssäker reglering för försäkringsförmedlare. Denna uppsats konkluderar att försäkringsförmedlares skyldigheter existerar, samt att de är offentliga, praktiskt möjliga för försäkringsförmedlare att följa och inte formulerade att verka retroaktivt. Vidare är försäkringsförmedlares skyldigheter förutsebara, trots att skyldigheterna är generella och därmed till viss del otydliga. En detaljerad lagstiftning riskerar att leda till att många situationer faller utanför lagens tillämpningsområde och det finns därmed ett behov av en flexibel lagstiftning. Dessutom är försäkringsförmedlares skyldigheter konstanta då revideringarna endast lett till att skyldigheterna preciserats. Sammanfattningsvis är regleringen av försäkringsförmedlares skyldigheter vid förmedling av företagsförsäkring rättssäker.