Betesgångens inverkan på mjölkkors hälsa och produktion

Sammanfattning: Att uppfylla Sveriges lag om betesgång under sommarhalvåret är inte helt lätt för alla mjölkbönder. Särskilt i de större besättningarna krävs noggrann planering inför betessäsongen, exempelvis gällande drivgångar, kotrafik och tillhandahållande av betesareal. Inte alla gårdar släpper ut sina kor, och inte alla lantbrukare tycker att kor i lösdriftsbesättningar behöver komma ut på bete. Nio av tio svenska konsumenter anser dock att kor under sommarmånaderna ska ha rätt till bete. I denna litteraturstudie undersöks betets påverkan på mjölkkor, betets fördelar samt nackdelar och hur de påverkar djurens hälsa och produktion. Tjänar bönderna då på att släppa ut sina mjölkkor på bete eller kan de lika gärna fortsätta ha kvar dem inomhus även under sommarhalvåret? Självklart finns det risker med att släppa ut korna – risken för stångningsskador, andra traumatiska skador och övriga olyckor ökar under betesperioden. Att döma av litteraturen kan dock en övervägande positiv effekt av betesgång ses på kornas hälsa och välfärd. Bland annat erbjuder betet en bekväm yta för korna att gå och stå på, vilket är gynnsamt för klövhälsan. Det är visat att flera av de positiva hälsoeffekter som betesgången ger även kvarstår under stallperioden, framförallt när det gäller klövhälsan. Detta betyder att den relativt korta period korna får komma ut under sommaren påverkar deras hälsa till det bättre året runt. Dock har längden på betesperioden betydelse. En längre betesperiod ger totalt sett mindre andel klövsjukdomar under stallperioden jämfört besättningar som får en kortare betesperiod. För att återhämta sig från klövsjukdomar och hälta som uppkommit under stallperioden behöver kornas klövar en betesperiod på minst 85 dagar. Flera studier tyder på att mjölkavkastningen minskar hos kor som går på bete. Detta kan bland annat bero på minskat nettoenergiintag, en för kort tillvänjningsperiod till gräs, och ökad energiomsättning hos kon på grund av att hon rör sig mer på bete. Mjölkkvaliteten påverkas dock positivt. Överlag ökar mjölkens fett-, protein- och kaseinhalt. Även koncentrationen av CLA (conjugated linoleic acid), en potent anticarcinogen i mjölkfettet, ökar vid betesgång.