Principalansvar - En komparativ studie mellan Sverige och England

Sammanfattning: Sammanfattning En arbetsgivare kan i svensk och engelsk rätt bli ålagd ansvar för annans vållande. I svensk rätt kallas denna lära för principalansvar och stadgas i 3:1 SkL. I den engelska rätten kallas ansvar för annans vållande för vicarious liability och principen om en arbetsgivares ansvar har etablerats i praxis. Ansvaret kan ses som strikt i den mening att en arbetsgivare själv inte måste ha varit vållande. Det behöver inte röra sig om en anställds handlande utan flera små misstag begångna av ett flertal anställda kan tillsammans nå upp till den grad av culpa som krävs för att en arbetsgivare ska bli tilldelad ansvar. En arbetsgivare svarar alltså för sin organisation. Principalansvar är kontroversiellt och har gett upphov till en del rättspraxis och doktrin. Ansvar har bland annat utdelats vid förskingringsbrott och för så kallade beroende uppdragstagare, vilket grundar sig i motiven till principalansvaret. De bakomliggande syftena är i princip desamma inom de två rättssystemen och det kan även vara en förklaring till deras likheter. Jag kommer i min uppsats göra en framställning av de grundläggande förutsättningarna som krävs för att ansvar ska bli aktuellt. Läsaren kommer att få en redogörelse för relevanta rättsfall, dessa kommer sedan att jämföras med ett kritiskt perspektiv. Jag kommer i min slutsats fram till att likheterna mellan våra rättssystem är många och ett flertal argument kan återfinnas i både den svenska och engelska rättstillämpningen. Jag kan tyckas se ett mer långtgående principalansvar i det engelska systemet. Detta gäller främst när det rör sig om vissa uppsåtliga eller brottsliga handlingar.