Inkludering och kommunikation i förskolan : En studie om pedagogers erfarenheter av inkludering och kommunikationsverktyg i förskolan

Sammanfattning: Ett övergripande syfte med denna studie är att undersöka hur pedagoger tolkar inkludering. Mer specifikt syfte är att undersöka hur de arbetar enligt deras uppfattningar, för att inkludera barn som är i behov av särskilt stöd och vilka kommunikationsverktyg de säger sig använda i sitt arbete att inkludera. Som insamlingsmetod användes kvalitativa intervjuer och förhållningssättet i studien var inspirerat av en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna tolkar inkludering som att verksamheten ska anpassas utifrån barns behov och förutsättningar. Pedagogerna menar att alla barn ska få stöd oavsett om de har en formell diagnos eller inte. Betydelsen av samhörighet med barngruppen lyfts fram i tal om inkludering, samt pedagogens uppgift att ta vara på olikheterna i barngruppen. Samtidigt framför pedagogerna att inkludering är ett ideal som är svårt att uppnå utifrån hur verksamheten är organiserad, vilket beror på resurser. Pedagogerna beskriver olika arbetsstrategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd och för att tillgodose de individuella behoven hos varje barn: de delar barngruppen i mindre grupper, gör anpassningar i den fysiska miljön och tillsätter extra personal, när det är möjligt. De intervjuade pedagogerna använder bilder som ett bildschema och teckenkommunikation TAKK för att stärka kommunikationen i barngruppen, som de menar skapar förutsättningar för inkludering. Samarbete i arbetslaget, reflektion och utvärdering, samt pedagogens förhållningssätt kring arbete med inkludering är också viktiga aspekter enligt pedagogerna. Resultatet visar att utformning av den fysiska miljön i inkluderande syfte, samt vilka faktorer som påverkar resursfördelning i förskola är relevanta frågor för vidare undersökning.