Normalitet och avvikelse - En normal elev det finns ju inte, alla är så olika

Sammanfattning: Program och kurs: Specialpedagogprogrammet/ Magisteruppsats 15hpNivå: Avancerad nivåTermin/år:Ht 2016Handledare: Bernt GunnarssonExaminator:Lisa HellströmTitel/ Rapportnummer:Normalitet och avvikelseNyckelord:individualisering, inkludering, normer, specialpedagogiska perspektiv, systemteori, ________________________________________________________________Syfte: Syftet med vår studie var att undersöka hur några lärare resonerar kring normalitet och avvikelse. Syftet var också att undersöka om det finns några skillnader mellan hur några lärare i förskoleklass och lärare i mellanstadiet resonerar kring begreppen, samt att utifrån studiens resultat dra slutsatser rörande specialpedagogens arbete.Teori:Vi har valt att spegla empirin utifrån ett systemteoretiskt och sociokulturellt perspektiv. I båda dessa teorier betraktar man samspelet mellan gruppen och individen som det primära i lärsituationer. De normer vi konstruerar och de beteenden som uppstår måste förstås i ett större socialt och kulturellt sammanhang.Metod:Vi har använt oss av den hermeneutiska vetenskapssynen. Hermeneutiken är lämplig att använda när syftet med studien är att få tillgång till informanternas egna upplevelser av fenomen samt när informanterna ska ges ett stort utrymme att själva välja vad de vill tala om. Vår forskningsprocess har utgått från kvalitativa semistrukturerade intervjuer i syfte att söka kunskap utifrån några lärares resonemang kring normalitet och avvikelse. Tanken med att göra en semistrukturerad intervju är att informantens perspektiv blir synligt. Vi intervjuade totalt sex lärare i F-9 skolor. Empirin analyserades utifrån en tematisk analysmetod, där resultatet analyserades och kategoriserades utifrån teman.Resultat:Resultatet visar att samtliga lärare i studien anser att en normal elev är en elev som följer och rättar sig efter rådande normer i respektive verksamhet. En elev blir avvikande eller anses onormal när denne bryter mot normen som till exempel att eleven inte följer reglerna i klassrummet, avviker, vägrar eller stör. Studien pekar på att det saknas strategier kring hur man hanterar och bemöter elever som avviker från normen på ovan nämnda sätt. Resultatet visade att det finns olika tolkningar kring vad inkludering är och hur man arbetar inkluderande. Några lärare i studien framhåller vikten av sitt eget ledarskap och tydlig struktur. Några framhåller att det är verksamheten som ska möta elevens behov i inkluderingsprocessen. Lärarna beskriver också gruppens betydelse för den enskildes förmåga att kunna anpassa sig. Vi uppfattade att lärarna hade blandade kunskaper vad inkludering är och vi tänker att specialpedagogen har en stor uppgift. Samtliga lärare framhåller att alla barn är olika och att de har även rätt att vara det. Samtidigt upplever lärarna att det är svårt att individualisera utifrån elevens behov och förutsättningar i kombination av höga krav på måluppfyllelse. Detta kan betraktas ur ett dilemmaperspektiv, där krav på måluppfyllelse kontra värdegrundsarbete, varken går att uppfylla eller kombinera i ett individualiserings syfte. Studien visar att specialpedagogen fortfarande används till stor del som specialläraren användes förr. Fokus ligger mycket på eleven utifrån det kompensatoriska perspektivet. Några lärare har fått handledning av specialpedagogen i syfte att jobba med gruppen som helhet. Detta upplevde de som mycket positivt. Specialpedagogens roll handlar om att medvetandegöra lärarna kring normer och värderingar som ligger till grund för deras förhållningssätt och agerande gentemot elever som avviker från normen. Specialpedagogen kan genom handledning stärka lärarnas förståelse för den egna rollen och hur ledarskapet och lärmiljön påverkar inkluderingsprocessen för elever som avviker. Lärare upplever idag ofta en maktlöshet och en känsla av otillräcklighet. Lärare som upplever maktlöshet tenderar att se på elever ur ett bristperspektiv. Specialpedagogen kan genom handledning ge nya perspektiv och olika sätt att förhålla sig och tänka kring elever i behov av särskilt stöd. Specialpedagogen kan genom ett systemteoretiskt synsätt bidra till förändring, genom att observera, kartlägga och analysera helheten kring elever som avviker.