Rituximab vid behandling av granulomatös polyangit (Wegener) : En retrospektiv studie från Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sverige

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Uppsala universitet/Institutionen för farmaceutisk biovetenskap

Sammanfattning:

Introduktion Granulomatös polyangit (Wegener) (GPA (WG)) är en allvarlig sjukdom som orsakar inflammation på insidan av kroppens små blodkärl. Behandling utgörs av höga doser kortison samt cyklofosfamid. När sjukdomen är under kontroll ersätts cyklofosfamid av andra, mildare läkemedel. Benägenhet för återfall och med det ökad risk för allvarliga biverkningar av cyklofosfamid gör att behovet av säkrare behandlingsalternativ är stort. Syfte Syftet med denna studie var att utvärdera det biologiska läkemedlet rituximab med avseende på indikation för behandling, effekt och säkerhet vid underhållsbehandling av patienter med återkommande GPA (WG).   Material och metoder Retrospektiv insamling av journaldata. Patienter diagnosticerade med GPA (WG) enligt vedertagna kriterier, vårdade på reumatologiska kliniken vid Akademiska sjukhuset, som fått minst en infusion rituximab inkluderades och följdes till och med 2011-11-30. Resultat Elva patienter inkluderades varav sex var kvinnor. För tio av patienterna var behandlingsindikationen terapivikt med tidigare behandling. Medianåldern vid diagnos var 46 år och uppföljningstiden i genomsnitt 28 månader. Patienterna hade haft i genomsnitt tre återfall innan rituximab och antal olika läkemedel i genomsnitt drygt fem. Nio patienter har fått minst tre kurer rituximab och alla har svarat på behandlingen varav sju inte har några symptom från sin GPA (WG). Ur säkerhetssynpunkt var rituximab vältolererat med drygt fyra oönskade händelser per patient och år. Konklusion Resultaten av denna studie indikerar att rituximab kan fungera som underhållsbehandling vid GPA (WG) med benägenhet för återfall. Resultaten begränsas av att rituximabs effekt i förhållande till konventionell underhållsbehandling inte har studerats. Inte heller har potentiella risker vid långtidsexponering kunnat utvärderas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)