Konkurrerande förseningsorsaker och entreprenörens rätt till tidsförlängning enligt AB 04

Sammanfattning: I ett entreprenadavtal regleras det normalt huruvida det är beställaren eller entreprenören som ska bära ansvaret för att en entreprenad försenats. En situation som mer sällan regleras är vem av parterna som ska bära risken om det föreligger konkurrerande förseningsorsaker. Avsikten med förevarande framställning är därför att analysera hur en domstol skulle bedöma en entreprenörs krav på tidsförlängning när det föreligger konkurrerande förseningsorsaker i en kommersiell entreprenad och standardavtalet AB 04 utgör avtalsunderlag mellan parterna. Problemkomplexet avseende konkurrerande förseningsorsaker behandlas inte i AB 04 och det saknas särskild lagstiftning för kommersiella entreprenadavtal. Till följd härav söks framförallt ledning i den allmänna förmögenhetsrätten vid besvarandet av framställningens frågeställningar. Lösningen på problematiken med konkurrerande förseningsorsaker tar utgångspunkt i en orsaksbedömning. Det innebär att de händelser som orsakat entreprenadens försening måste identifieras. Kan förseningshändelserna särskiljas och relateras till olika delar av förseningen föreligger inte någon orsakskonkurrens. Bedömningen av entreprenörens krav på tidsförlängning kan då normalt ske i enlighet med det mönster som följer av AB 04. Visar emellertid en orsaksbedömning att det föreligger orsakskonkurrens måste bedömningen tas ett steg vidare. I en situation med konkurrerande förseningsorsaker råder en konflikt mellan två berättigade intressen enligt AB 04: beställarens rätt till förseningsvite och entreprenörens rätt till tidsförlängning. Förevarande framställning förespråkar att nämnda situation i normalfallet ska lösas genom en hälftendelning av ansvaret mellan entreprenören och beställaren. Lösningen närmar sig den som gäller inom skadeståndsrätten när flera skadevållare orsakat en skada och motiveras främst med att det torde vara den lösning som bäst representerar parternas riskfördelning enligt AB 04. Som framgår av framställningen finns det emellertid anledning att variera ovan nämnda lösning i vissa situationer. Lösningen påverkas t.ex. av om förseningen orsakats uppsåtligen av någon av parterna eller om en tidigare försening från entreprenören inneburit att kontraktstiden överskridits. Om orsaksförhållandena är oklara och förseningshändelserna inte kan identifieras på ett tydligt sätt aktualiseras bevisrättsliga problem. Beviskravet i tvistemål anses normalt vara styrkt men i flera fall där orsaksförhållandena varit särskilt komplicerade och svåröverskådliga har HD istället tillämpat det lägre beviskravet klart mera sannolikt. Vilket beviskrav som kommer att tillämpas när en entreprenör framställer krav på tidsförlängning får anses vara oklart men kommer förmodligen bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Framställningen diskuterar även möjligheten att vid oklara orsaksförhållanden fördela ansvaret utifrån proportionalitet.