Egenterapins påverkan på lärande och utveckling av psykoterapeutisk kompetens

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Ersta Sköndal högskola/S:t Lukas utbildningsinstitut

Sammanfattning: Inledning: Syftet med föreliggande studie var att undersöka psykoterapeuters personliga upplevelse av egenterapins påverkan på professionell utveckling under psykodynamiskt inriktad psykoterapeututbildning. Frågeställningar: Vilken roll spelar egenterapin för kunskapsinhämtandet under psykoterapeututbildningen? På vilket sätt påverkar egenterapin under utbildningen utvecklandet av psykoterapeutisk kompetens?  Metod: En kvalitativ, explorativ ansats med vetenskapsteoretisk grund i hermeneutiken användes. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades med induktiv, tematisk analys. Resultat: Egenterapi visade sig ha en positiv effekt på lärande och professionell utveckling genom att främja framväxten av en teori- och kunskapsbaserad professionell subjektivitet, en personligt grundad, professionell hållning. Det handlade om ett sätt att förhålla sig till och integrera teori i det kliniska arbetet och att på ett djupare plan kunna relatera till sina patienter. Viktiga delar i denna utveckling var delad erfarenhet, personlig påverkan och kunskapsintegration. Diskussion: Framväxt av professionell subjektivitet var en avgörande faktor när det gällde yrkesmässig utveckling för blivande psykoterapeuter. Att hitta och förhålla sig till sin egen subjektivitet var avgörande i processen att utveckla en personligt grundad, professionell hållning i det kliniska arbetet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)