Vallväxternas proteinfraktioner ur växtfysiologiskt perspektiv och betydelsen för idisslarens proteinförsörjning

Sammanfattning: Vallfodret utgör basen i idisslarens foderstat. Innehåll av råprotein är relativt högt i vallfodret men idisslaren har svårt att till fullo utnyttja det. Idisslarens proteintillförsel består av mikrobprotein som syntetiserats i vommen och foderprotein som passerat onedbrutet genom vommen. Den sistnämnda proteinkällan är speciellt viktig för högavkastande djur. Problemet med vallfodret är att det innehåller en betydande andel råprotein som lätt fermenteras i vommen. Förutsättningarna för att proteinet som bryts ner i vommen ska bli mikrobprotein är att nedbrytningen inte går för snabbt och att tillräckligt med energi finns tillgänglig. För att kunna optimera avkastningen med så liten kväveförlust som möjligt måste man veta hur stor andel av råproteinet som fermenteras i vommen och hur stor andel som passerar onedbruten förbi. I ”The Cornell Net Carbohydrate and Protein System” (CNCPS) delas kolhydrater och protein in i underenheter utifrån tillgänglighet i vommen och smältbarhetsegenskaper efter vommen. Därmed kan halten foder som bryts ner i vommen, passagehastigheten av osmält foder till tarmarna, och mängden omsättbar energi och tillgängligt protein förutsägas. Proteinerna i växter finns huvudsakligen representerade i form av enzymer. Kväveinnehållet är högst i ungt spätt gräs och ökar vid intensiv kvävegödsling. Andelen vomlösligt kväve i färskt gräs ökar med ökande kväveinnehåll, vilket troligen beror på att andelen kväve i kloroplasterna och mitokondrierna är högre, och andelen förknippat med cellväggen lägre. Vid torkning av gräset orsakar växternas enzymer att andelen kvävekomponenter som bryts ner snabbt i vommen ökar, och vid ensilering blir en ännu större andel av kvävet lösligt. Då fuktiga förhållanden under torkning ökar proteolysen, är det viktigt med bra väder under torkningen för att minimera proteinnedbrytningen. Vid ensilering är dessutom en snabb pH-sänkning viktig. Om ensilaget förtorkas till en högre torrsubstanshalt minskar fermentationen av kvävekomponenter.