Sociala medier och yttrandefrihet

Sammanfattning: Sociala medier speglar ett nytt sätt för människor att umgås och interagera med varandra. De yttranden som arbetstagaren tidigare framförde till vänner och kollegor i det fysiska samtalet framförs idag via Internet. Denna utveckling ställer därför nya krav på den arbetsrättsliga lagstiftningen och lämnar åt utredaren en rad olika svårigheter och frågor. Detta beror dels på att den arbetsrättsliga lagstiftningen har varit inriktad på uttalanden i traditionella massmedier och dels på grund av att antalet rättsfall som berör arbetstagarens yttranden i sociala medier är få. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka ifall sociala medier har förändrat rättsläget vad gäller arbetstagarens yttrandefrihet och i så fall, på vilket sätt? I syfte att besvara vår frågeställning måste därav de konstitutionella och arbetsrättsliga principerna kring yttrandefrihet och lojalitetsplikt ställas mot arbetstagarens rätt att yttra sig i sociala medier. För arbetstagare inom offentlig sektor skyddas yttranden i sociala medier av bestämmelserna i 2 kap. 1 § regeringsformen. Yttrandefriheten är överordnad lojalitetsplikten vilket i stort sätt hindrar arbetsgivaren i offentlig sektor från att ingripa på grund av vad arbetstagaren yttrat. Arbetsgivaren skall tåla yttranden som leder till förtroendeförlust, upprördhet och kränkning oavsett om de framförs i sociala medier eller inte. På så vis torde sociala medier inte ha förändrat rättsläget vad gäller offentligt anställdas yttrandefrihet i sociala medier i någon betydande utsträckning. Däremot är det arbetsgivaren som bestämmer hur dennes utrustning skall användas vilket medför att arbetstagarens yttrandefrihet i sociala medier indirekt kan komma att begränsas genom tydliga policys. Till skillnad från offentligt anställda begränsar lojalitetsplikten den privatanställdes rätt att uttrycka negativa åsikter om arbetsgivaren och dennes verksamhet i sociala medier både under arbetstid och fritid. Då sociala medier är ett tämligen nytt fenomen finns det enligt oss svårigheter att tillämpa delar av Arbetsdomstolens principer på arbetstagarens yttranden i sociala medier, speciellt om man ser till kritikrättens bedömningsgrunder och syfte. Däremot är det svårt att dra någon självklar slutsats kring om rättsläget för privatanställda har förändrats med avseende på sociala medier. Det som emellertid kan konstateras är att risken för att begå lojalitetsbrott har ökat för arbetstagaren samtidigt som arbetsgivarens möjligheter att upptäcka dessa har blivit större. På så vis har skiljelinjen mellan arbete och fritid i allt större utsträckning kommit att suddas ut. I takt med att Arbetsdomstolens och Europadomstolens praxis blir större kommer rättsläget att bli allt tydligare. Detta torde ske inom en snar framtid med tanke på att den tekniska utvecklingen kan komma att ställa nya krav på den enskildes fri- och rättigheter.