Om motivering av allmän förvaltningsdomstols avgöranden i mål om psykiatrisk tvångsvård: med särskilt fokus på konflikten mellan rättssäkerhet, öppenhet och integritetshänsyn

Sammanfattning: Det är en allmän rättsgrundsats att såväl förvaltningsmyndigheter som domstolar ska motivera de beslut eller avgöranden som meddelas. Denna skyldighet har vid ett flertal tillfällen konstaterats vara en grundpelare för att upprätthålla den enskildes rättssäkerhet i förvaltningsprocessen. Trots att ämnet under en längre tid har diskuterats generellt i såväl lagförarbeten som doktrin och praxis från Justitieombudsmannen, så förefaller det ofta ändå ligga betydande svårigheter i att uppfylla motiveringsskyldigheten. Eftersom att en dom blir offentlig, kan en särskild problematik uppstå i allmän förvaltningsdomstol i mål där sekretessreglerade uppgifter förekommer. Justitieombudsmannen har nyligen uppmärksammat frågan i samband med att bristande motiveringar konstaterats i domar gällande psykiatrisk tvångsvård. När dessa ärenden i en alldeles särskilt hög grad präglas av behovet av ett rättssäkert förfarande liksom omfattande sekretessregleringar, hur ska motiveringsskyldigheten fullgöras utan att på ett otillbörligt sätt kränka den enskildes integritet genom att allmänt tillgängliggöra sådana uppgifter som kan antas vara mycket känsliga? Detta arbete har, genom en undersökning av argumenten bakom rådande regleringar, försökt att precisera vilka krav som bör anses vara ställda på motivering i psykiatrimålen. Detta mot bakgrund av vilka verktyg som finns för att lösa konflikten med en stark hänsyn till den enskildes integritet. Till exempel har domstolen valet att i någon mån utsträcka sekretessen till att omfatta även delar av en dom, men bör detta ske på bekostnad av öppenheten? Syftet har varit att bana väg för en mer enhetlig rättstillämpning och en ökad rättssäkerhet för den enskilda parten. Utredningen har utmynnat i slutsatsen att den psykiatriska tvångsvårdsprocessens stora krav på rättssäkerhet och insyn medför att motivering måste genomföras synnerligen utförligt i sådana mål. Detta innebär, att även om domskälen bör skrivas med omsorg om den enskildes integritet, så måste denna hänsyn väja i den utsträckning som krävs av motiveringen. Det har också befunnits kontraproduktivt att domstolen skyddar den enskildes integritet genom att förordna om fortsatt sekretess för delar av domskälen. Enligt gällande rätt förefaller det inte heller vara möjligt att sekretessbelägga den enskildes identitet men eventuellt skulle integritetshänsynen till viss del kunna tillgodoses genom att endast ange parten med personnummer. Det är angeläget att fortsätta diskutera godtagbara och ändamålsenliga strategier för att skydda den enskildes integritet i psykiatrimålen samtidigt som rättssäkerhet och insyn bevaras.