Jag inriktar mig inte på sexualundervisning : En studie av attityder till homosexualitet i undervisning och läromedel på SFI

Sammanfattning: I denna uppsats har jag undersökt SFI-lärares inställning till hur man bör beröra ämnet homosexualitet i SFI-undervisningen, genom att analysera lärares svar i 22 enkäter och tre intervjuer. Jag har också gjort en analys av läromedel där jag har undersökt hur hetero- och homosexuella relationer representeras i tre olika böcker avsedda för SFI-undervisning. Syftet har varit att se hur väl litteraturen och lärarnas inställning stämmer överens med de formuleringar som står i läroplaner och kursplaner om tolerans och bekämpning av tendenser till trakasserier, att sätta dem i relation till queerteoretiska resonemang samt att synliggöra ett eventuellt osynliggörande av homosexuella kursdeltagare. I litteraturen hittas hundratals exempel på representation av heterosexualitet, men ingen representation av homosexuella relationer. Inte heller berörs ämnet i de kapitel som rör familjekonstellationer, sexualitet eller politik. I analysen av enkäter och intervjuer framgår att de flesta av lärarna som ingår i undersökningen, tycker att man bör diskutera, eller prata om homosexualitet i klassrummet. Vissa hänvisar till att man bör redovisa för den svenska synen på homosexualitet och förklara svenska lagar och normer. Andra hänvisar till att man måste sprida tolerans, acceptans och värna om mänskliga rättigheter. De allra flesta har i sina resonemang de heterosexuella eleverna i fokus; de som antingen ska respekteras för sina åsikter, lära sig att respektera homosexuella eller lära sig om svenska lagar som rör homosexualitet. Endast ett litet fåtal lärare berör i sina svar tanken på de homosexuella eleverna, och i endast en enkät och en intervju tar informanterna spontant upp aspekten att elever kan vara homosexuella utan att det på något vis märks. Många lärare uppger att de tar upp homosexualitet när de diskuterar områden som familj och diskriminering, vilket visar på en ambition att förmedla homosexualitet som en naturlig och integrerad del av samhället. I queer- och homosexualitetsforskningen påvisas ofta hur heterosexualiteten som exkluderande norm leder till sämre mående hos de människor som avviker från normen. Heteronormativitet leder till en blindhet inför möjligheten att vem som helst i vår närhet kan vara bi- eller homosexuell, och en brist på medvetenhet om hur man själv reproducerar denna exkluderande norm i sitt dagliga liv. I analysen av enkäter och intervjuer framkommer att många lärare har en ambition att sprida en tolerant och accepterande syn på homosexualitet. Åsikterna om hur och varför detta bör göras skiljer sig dock åt, och förståelsen för de homosexuella elevernas situation lyser ofta med sin frånvaro. I analysen kan vi se hur acceptans av homosexualitet ofta beskrivs som ”svenska värderingar” vilket skapar gränser mellan ”de intoleranta invandrarna” och ”de toleranta svenskarna” och försvårar en nyansering av kulturer. Samtidigt finns en tendens att tala om homosexuella som om de varken vore en del av ”den svenska, toleranta kulturen” eller ”de utländska, ofta intoleranta kulturerna”, utan en helt egen, främmande kategori som vi andra kan vara toleranta eller intoleranta inför. Lösningarna på dessa dilemman skulle kunna vara en uppluckring av kategorier, kombinerat med en djupare förståelse för homosexuellas situation och heteronormativitetens innebörd.