Att tala om konst : Kulturella skillnader ur ettmuseipedagogiskt perspektiv

Sammanfattning: Språkets möjligheter och begränsningar när det gäller att tala om och tolka en bild har alltid fascinerat mig. Är gränserna för vad vi kan säga eller skriva ner om en bild olika beroende på vilket språk vi talar? I en visningssituation på ett museum talar man om, beskriver och analyserar bilder, konstverk och andra visuella objekt och sätter in dessa i ett kulturellt sammanhang. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur två språk, svenska respektive mandarin med helt olika skriftlig representation, används i en sådan situation och belysa skillnader och likheter när man talar om och förmedlar kunskap om kinesiska bildobjekt.I studien analyseras transkriptioner av intervjuer kring fyra utvalda kinesiska bildobjekt med två informanter med respektive språk som modersmål. Kvantitativt skiljde sig de sammanlagda texterna kring objekten åt något i omfattning även om de innehållsmässigt föreföll likvärdiga. För två av de enskilda objekten (de två avbildande objekten) såg man emellertid påtagliga skillnader mellan informanterna. Dessa kom tydligast till uttryck i kategorin ”ord/uttryck som beskriver innehållet i bilden” som i sin tur bestod av två kategorier ”ord/uttryck som beskriver symbolik” respektive ”estetiska värden”. Eftersom informanterna skiljde sig åt när de talade om innehållet i föreställande två- respektive tredimensionella bildobjekt (symbolik och estetiska värden), valde jag ord/uttryck ur informanternas texter kring dessa objekt för vidare etymologisk analys. En av de mest påfallande skillnaderna vara att den mandarintalande informanten frekvent använde språkliga stilistiska figurer som implicit innehåller bildspråk vilket den svensktalande informanten inte gjorde utan använde fler direkt värderande ord/uttryck för symbolik och estetiska värden.Denna studie lyfter fram och belyser en del skillnader i hur två museibesökare med olika bakgrund uppfattar, ser på och uttrycker sig kring bildkonstobjekt i en museimiljö. Det verkar som individer med kinesiska (mandarin) respektive svenska som modersmål uttrycker sig olika när de beskriver avbildande konst och förmedlar kunskap om sådana bilder. Mandarin använder sig t.ex. gärna av konkreta språkliga bilder för att beskriva en egenskap, uttrycka symbolik eller estetiska värden medan europeiska språk förefaller uttrycka detta med värderande attribut. Men även om olika språkbakgrund gav upphov till skillnader i hur informanterna uttryckte sig i intervjuer kring bildobjekt kan man därför inte säga att något av de två språken uppvisade någon avgjord fördel framför det andra. Däremot kan en djupare förståelse för hur mandarin används i en visningssituation på ett museum berika vår pedagogiska verktygslåda.