Strålsäkerhetsåtgärder i samband med datortomografi. En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Datortomografiundersökningar har under de senaste åren ökat markant över hela världen då det är en snabb och lättillgänglig metod. Undersökningen ger detaljrik information om patientens anatomi men innebär också relativt hög stråldos. Vid datortomografiundersökningar exponeras patienten för joniserande strålning vilket utgör en risk för strålningsinducerad cancer. Syfte: Att belysa strålsäkerhetsåtgärder som kan vidtas för att minimera stråldosen till patienten i samband med datortomografiundersökning. Metod: Examensrapporten har genomförts som en litteraturöversikt där 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats analyserades för att svara på rapportens syfte. Resultat: I resultatet framkom det åtta olika stråldosreducerande åtgärder. Exponeringsautomatik är i dagsläget ett av det viktigaste och vanligaste verktyget när det kommer till stråldosreduktion inom datortomografi. På äldre datortomografiapparater där fast rörströmsteknik används behöver justeringar av exponeringsparametrar göras. Exponeringsparametrar kan även på olika sätt anpassas efter patientens storlek. Rätt centrering i gantrys isocenter har stor betydelse vid alla datortomografiundersökningar, både vad det gäller bildkvalitet och reducerad stråldos. Andra åtgärder för att reducera stråldosen till patienten i samband datortomografiundersökning är att minimera antalet onödiga undersökningar, samt att endast undersöka det absolut nödvändigaste. Strålskydd är andra enkla och kostnadseffektiva åtgärder för att minimera stråldosen till patienten. Konklusion: I samband med datortomografiundersökning ska stråldosen alltid eftersträvas att hållas så låg som möjligt i enlighet med ALARA-principen. Effekten av joniserande strålning måste beaktas och en ökad medvetenhet om hur stråldoserna ska minimeras kan leda till att den kollektiva stråldosen reduceras.