Prejudikat – samband mellan rättsprincip och rättsfakta - En komparativ studie av rättsfall från Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Europadomstolen

Sammanfattning: Högsta domstolens roll som prejudikatbildande instans förstärktes genom fullföljdsreformen 1971. Genom reformen begränsades Högsta domstolens möjlighet att bevilja prövningstillstånd mot bakgrund av den anledningen att de mål som Högsta domstolen avgjorde skulle fungera som ett komplement till lagstiftningen och bidra till en konsekvent rättstillämpning. I allt större utsträckning har Europadomstolens avgöranden kommit att spela roll i svensk rättspraxis. Det beror på den multipolära miljö som både Högsta domstolen och Europadomstolen befinner sig i, där de tvingas att samspela med varandra på ett tydligare sätt än innan, vilket kan påverka den nuvarande rättskälleordningen och ge rättspraxis en högre status än tidigare. Ett prejudikat kan sägas vara en händelse, ofta i form av ett avgörande, som vi använder i vägledande syfte i rättstillämpningen genom att göra en parallell mellan en händelse och en annan. Det kan också definieras genom ett urskiljande av en allmän rättsprincip, ratio decidendi. Vilken metod som en rättstillämpare ska använda för att urskilja rättsprincipen i rättsfallet är ännu ej fastslagen, varken i svensk rättsordningen eller inom Europadomstolen och bland konventionsstaterna. Det råder heller inte någon allmän konsensus bland rättstillämpare när det gäller prejudikatets bindande verkan. I Europadomstolen såväl som i Högsta domstolen anses prejudikatet ha en informellt bindande verkan vilket generellt kan sägas framgår av praxis. När rättsvetenskapen belyser frågan om prejudikatets bindande verkan, anses en bundenhet till rättspraxis ge uttryck för att Högsta domstolen och Europadomstolen har en lagstiftande funktion snarare än en lagtolkande funktion. Hur den maktfördelningen ska ske är obesvarad i framställningen. Vid tolkningen av ett rättsfall kommer rättsfallstolkaren stötta på rättsfakta och rättsprinciper. Rättsfakta är omständigheter som kan kopplas till en rättsföljd men de kan också bestå av flera omständigheter som tillsammans bildar ett rättsfaktum. I framställningen har jag försökt urskilja rättsfakta och rättsprinciper i fyra utvalda rättsfall avseende jävsfrågor för att se om dessa två begrepp är beroende av varandra. Utifrån uppstasen kan inga övergripande slutsatser göras när det gäller att finna ett samband mellan rättsprincip och rättsfakta i ett prejudikat. Av de svenska avgörandena framgår det att det inte finns ett samband mellan rättsprincip och rättsfakta och att det då är rättsfakta tillsammans med domen som blir prejudicerande i framtiden. Avgörandena från Europadomstolen tyder däremot på att det dels kan vara en fristående rättsprincip som är prejudicerande, dels en rättsprincip tillsammans med rättsfakta.