Kan man aga den man älskar? - något om problematiken kring kvinnofridsbrottet

Sammanfattning: Cirka tjugotusen anmälningar om misshandel mot kvinnor görs varje år. Av dessa beräknar man att två tredjedelar av kvinnorna misshandlas av en man som de har eller har haft en relation med. Mörkertalet anses dock vara så stort som 4/5. På senare år har man blivit varse om våldets karaktär och mekanismer inom nära relationer. Normaliseringsprocessen har blivit en erkänd teori om hur våldet börjar och fortsätter att bestå i ett parförhållande. En av anledningarna till att det infördes ett helt nytt brott 1 juli 1998, fridskränkningsbrottet, var just att uppmärksamma och fokusera på upprepade kränkningar som allvarligt skadar en kvinnas integritet och självkänsla. Brottets konstruktion var tänkt att råda bot på problem i samband med ändrad praxis på området som tog sitt avstamp i fallet med Roger och Helena (NJA 1991 s.83). Nu skulle domstolarna istället kunna se till hela den utsatta kvinnans situation istället för att fokusera på enskilda gärningar. Ny lagstiftning innebär dock inte att alla problem blir lösta. Frågan är hur det nya brottets olika aspekter förhåller sig till rättens övriga krav och principer. Denna uppsats fokuserar på två av problemen: gärningsbeskrivningarnas precisionskrav och hur domstolarna drar gränsen mellan grov kvinnofridskränkning och enskilda brott som till exempel misshandel och olaga hot. Analysen av ett antal rättsfall visar att precisionskraven på gärningsbeskrivningarna inte ändras då brottsrubriceringen exempelvis blir misshandel och inte grov kvinnofridskränkning. Praxis är således i detta avseende inte diffus. Rättsfallsanalysen visar också att domstolarna gärna vill fokusera på enskilda moment som till exempel huruvida gärningarna varit många eller få till antalet. Man har även satt stort fokus på kvinnans skador som ibland får läggas till grund för bedömningen huruvida offrets självkänsla blivit skadad. Domstolarna tenderar även till att anse grova våldshandlingar vara misshandel av normalgraden om grov kvinnofridskränkning inte kan komma ifråga. Kanske borde åklagaren oftare hävda att grov misshandel föreligger för att fästa domstolens uppmärksamhet på frågan.