Företagsrekonstruktion, ett fungerande verktyg i praktiken?

Sammanfattning: Sammanfattning När lagen om företagsrekonstruktion trädde i kraft 1 september år 1996 infördes möjligheten för en näringsidkare att under ordnade former och under kontroll av en domstol och en rekonstruktör genomföra en rekonstruktion av företaget. Förfarandet syftar till att återställa livskraften hos i grunden lönsamma företag som hamnat i en ekonomisk kris. Vad en företagsrekonstruktion mynnar ut i beror helt på omständigheterna i det enskilda fallet. Trots en bärande affärsidé så kan ett företag ha problem. Dessa problem kan vara av olika slag, hänförliga till bl.a. kapitalförsörjning, produktion och företagsledning. Problemen kan även bero på yttre omständigheter som t.ex. en stor förlust i samband med att en kund går i konkurs. Ett företag med en god affärsidé kan på lång sikt generera stora vinster både i ett företagsekonomiskt och i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Sedan lagen om företagsrekonstruktion trädde i kraft, har det livligt debatterats hur det svenska insolvensrättsliga systemet ska vara utformat. Flera försök har gjorts för att råda bot på de brister som aktualiserats vid lagens tillämpning. Flera statliga utredningar har därför tillsatts under senare år, förslagen i dessa utredningar har i en del fall lett till ny lagstiftning. En närmare samordning av regelverken för konkurs och företagsrekonstruktion har efterfrågats i flera sammanhang. Mot bakgrund av detta tillsattes en särskild utredning. Den särskilde utredaren fick bl.a. i uppdrag att utreda om det är lämpligt att införa ett samlat förfarande för företagsrekonstruktion och konkurs. Förslaget som presenterades innebär ett samordnat förfarande för konkurs och företagsrekonstruktion i en ny lag, insolvenslagen. Förslaget till ny reglering innefattar antingen rekonstruktion av gäldenären, rekonstruktion av verksamheten eller avveckling i form av nedläggning eller utförsäljning. Förslaget har ännu ej lett till någon lagstiftning. Syftet med uppsatsen är därmed, att utreda om Sverige bör sträva mot ett samlat insolvensrättsligt förfarande, enligt insolvensutredningens förslag till ny lag, eller om rekonstruktionsförfarandet bör kvarstå enligt gällande lagstiftning? Om trenden går mot en samlat insolvensrättsligt förfarande, kommer det i så fall att medföra en förbättring för företag i ekonomisk kris? Trots dessa försök att råda bot på en del av de brister som aktualiserats vid lagens tillämpning så fortsätter debatten. Debatten rör nämligen inte enbart lagens innehåll utan även hur lagen har tillämpats praktiskt. För att understödja framställningens syfte samt för att ge en praktisk färg på min, till stora delar deskriptiva uppsats, har jag intervjuat tre praktiserande advokater. För att på så sätt få en inblick i hur de ser på rekonstruktionsförfarandet i praktiken. Deras inställning till förfarandet skiljer sig i vissa avseenden. Den ena advokaten anser att lagstiftningen förmodligen är tillräcklig. Den andra advokaten anser att den inte är tillräcklig utan måste sammanföras med konkursförfarandet. Den tredje advokaten svarar att den inte är tillräcklig, däremot inte sagt att det är ett problem, däremot kan det bli problem vid lönegaranti. De är dock överens om att företagen agerar alldeles försent och därför är de allra flesta företag redan konkursmässiga när frågan om företagsrekonstruktion kommer upp. Om företagen skulle inse på ett tidigare stadium att det är risk för obestånd skulle företagsrekonstruktion oftare framstå som ett tänkbart alternativ.