Angående presens particip. En korpusstudie av presens particips syntaktiska funktion i svenskt skriftspråk.

Sammanfattning: Denna uppsats handlar om hur presens particip fungerar syntaktiskt isvenskt skriftspråk. Genom sökningar huvudsakligen i Stockholm-Umeå-korpusen Suc II, men även i Parole, hämtas drygt 800 exempel påhur presens particip används i svenskt skriftspråk. Dessa particip delasupp i undergrupper beroende på vilken syntaktisk funktion de har:huvudord i nominalfras, attribut, bundet och fritt predikativ, adverbialoch predikativt attribut. Det sistnämnda redovisas tillsammans med frittpredikativ.Frågan om de presens particip som fungerar attributivt har adjektiviskeller verbal betydelse undersöks. Denna bestäms genom att de attributsom har verbal betydelse antas kunna skrivas om till en relativsats.Resultatet visar bl.a. att attributens betydelse något oftare är adjektiviskän verbal, något som sannolikt beror på hur huvudkriteriet är utformat.Presens particip som fungerar predikativt delas in i undergrupper delsberoende på hur bundna eller fria de är, dels beroende på vilka verb destår som predikativ till. En intressant iakttagelse är att de friapredikativen inte är antingen subjektiva eller objektiva; de kan ocksåvara något jag valt att kalla rektionella.Det visar sig att -ende-particip oftare används adverbiellt än -andeparticip,något som troligen beror på att beroende/oberoende är två högfrekventaord i materialet och att dessa nästan uteslutande används somadverbial.Slutligen undersöks när presens particip, som har den alternativasuffixvarianten på -s, används. I undersökningens material används -sformenendast som fritt predikativ, och inte i bunden predikativ, vilketstår att läsa i SAG (1999) och Språkriktighetsboken (2005).