Hur rör sig huden på en häst? : validering av metodik för rörelseanalys av halskotpelaren hos häst

Sammanfattning: Höghastighetsfilmning är en teknik som ofta används inom rörelseforskning på häst, särskilt för att registrera ledrörelse. Reflektoriska hudmarkörer sätts på anatomiska landmärken, vilka sedan filmas med höghastighetskameror. En felkälla med dessa mätningar är att huden förskjuts jämfört med underliggande skelett. Detta fenomen beskrevs första gången i början av 1900-talet och har sedan dess studerats relativt omfattande framför allt för hästens extremiteter men även för ryggen. Däremot har hudförskjutningen på halsen inte studerats tidigare och det var syftet med det här arbetet. Halskotorna på fem hästar markerades med röntgentäta hudmarkörer för att sedan röntgas i olika positioner, normal position, placerad ”i form” med välvd nacke och nosen i lodrätt plan samt med ”nos mot karpus”. Utifrån röntgenbilderna beräknades hudförskjutningen genom att mäta markörernas förflyttning jämfört med kotkroppen. Arbetet begränsades till beskrivning av hudförskjutningen över C5 och C6. Vid positionen ”i form” jämfört med normal position försköts huden generellt i dorsal och kranial riktning och vid positionen ”nos mot karpus” jämfört med normal position försköts huden generellt i ventral och ytterligare kranial riktning. I denna studie fick medelvärdena av hudförskjutningen relativt hög standardavvikelse vilket kan förklaras av det begränsade antalet hästar, att de manuella beräkningarna inte blir exakt korrekt trots noggrannhet samt att en viss lateralflexion eller rotation kan förekomma i bilderna då detta är mycket svårt att skilja från de effekter som olika förstorningseffekter i bilden ger upphov till. Men studien tyder på en hudförskjutning över halsen som var upp till 6-7 cm i vissa fall och hudförskjutningen är ett fenomen som man måste ha i åtanke vid användning av hudmarkörer vid rörelseforskning på halsen på hästar.