Personer som skulle kunna få jobb : En studie av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för invandrare

Sammanfattning: Det råder sedan 1980-talet stora skillnader i sysselsättningstal mellan inrikes och utrikes födda i Sverige. Det finns ett uttalat politiskt mål att minska dessa skillnader genom att öka sysselsättningen bland invandrare. För att åstadkomma en sådan förändring har en rad åtgärder prövats hos olika myndigheter och bland Sveriges kommuner. Resultaten är varierande. Denna uppsats undersöker en av de nyare arbetsmarknadspolitiska åtgärderna riktade mot invandrare, nämligen det så kallade SIN-stödet, Arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare. Det rör sig om en förstärkt arbetsförmedlingsverksamhet med inslag av uppföljning och aktivt deltagande på arbetsplatsen av arbetsförmedlaren. Uppsatsens syfte är att undersöka vad, om något, som är nytt med denna åtgärd. Handlar det om helt och hållet nya idéer, eller rör det sig enbart om en resursförstärkning av den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten? Uppsatsen är upplagd som en kvalitativ intervjustudie där arbetsförmedlare, arbetssökande och arbetsgivare, som samtliga har erfarenhet av SIN-stödet, intervjuas. Uppsatsens slutsats är att SINverksamheten inte innehåller några nya inslag i någon större utsträckning. Det avgörande är istället de ökade resurser som gjorts tillgängliga för åtgärden. Dessa resurser har gjort att de idéer som styr Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet har kunnat utvecklas och fördjupas, något som upplevs som mycket positivt av samtliga intervjupersoner.