Utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik - en strategisk resa

Sammanfattning: År 2016 antogs en global strategi för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Den är den tredje strategin av sitt slag och är den mest omfattande hittills. Den första presenterades i anslutning till Maastrichtfördraget 1992, den andra kom 2003, och slutligen den tredje 2016. I början av uppsatsen analyseras de tre strategiernas grad av omfattning och syftet är sedan att undersöka sambandet mellan institutionell förändring och utvecklingen av mer omfattande strategier. Uppsatsen undersöker institutionella förändringar som en förklaring till strategiernas grad av omfattning. Detta görs utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på institutionell teori, som fokuserar på tre typer av institutionell förändring: förändrade principer, förändrad substans samt förändrade procedurer. Det teoretiska ramverket appliceras på tre EU-fördrag: Maastricht- Amsterdam- och Lissabonfördraget. Undersökningen resulterar i att institutionella förändringar kan identifieras i fördragen samt kopplas till strategiernas politiska utfall. Därmed dras slutsatsen att institutionella förändringar kan förklara utvecklingen av strategiernas ökade grad av omfattning.