Kafferep som kulturarv

Sammanfattning: Denna uppsats i tillämpad kulturanalys undersöker kafferepet förr och nu. Syftet med uppsat-sen är att undersöka hur idén om ett "förr" iscensätts genom kafferepet och hur deltagarna genom detta relaterar till vad de ser som sitt kulturarv. Materialet består av intervjuer, delta-gande observation, frågelistor och internetbaserad etnografi som samlats in och analyserats genom en fenomenologisk metod. Ambitionen har varit att analysera kulturarvet som en pro-cess där individens uppfattning av historien och den mening de tillskriver denna är i fokus. Genom att använda Bourdieus idéer om habitus, fält och symboliskt kapital som ett teoretiskt ramverk analyseras kafferepet som kulturarv i termer av inkludering och exkludering. Genom att se iscensättningen av kafferep som en form av revitalisering visar jag hur idén om kulturarv är något som skapar kulturarvet i sig. Genom att studera de olika komponenter som är betydande i utförandet av kafferepet, såsom vintagekläder och småkakor, med hjälp av Daniel Millers teori om objektifiering, visar jag bland annat hur värden som kön och sociala relationer kan bakas in i kakor. Genom denna analys visar jag hur idéer om det förflutna delas och värderas av deltagarna i iscensättningen av kafferepet och hur detta skapar en före-ställning om tillhörighet till ett ”förr" och ett "nu". Den visar också att det krävs ett visst slags symboliskt kapital av de som deltar i en iscensättning av kafferepet. Därmed kan endast de som på detta sätt kan knyta an till detta ”förr” betrakta kafferepet som en del av sitt kulturarv. Detta leder till en diskussion om kulturarv som något individer kan ”ha” och mentalt knyta an till, men också att detta kan vara något som måste beaktas av institutioner som arbetar med kulturarv.