I hederns namn - En studie om rättssystemets hantering av hedersrelaterat våld

Sammanfattning: Hedersrelaterat våld är ett ämne som engagerar. Förutom att ämnet debatteras flitigt i massmedia höjs regelbundet röster om att våldet borde särkriminaliseras, t.ex. genom ett införande av hedersmotiv som särskild straffskärpande grund. Men inom rättsvetenskapen är hedersvåld fortfarande ett förhållandevis outforskat område. Hur ser rättsystemet, särskilt domstolar, egentligen på och hur resonerar man kring hedersrelaterad brottslighet? Syftet med uppsatsen är att utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv undersöka fenomenet hedersrelaterat våld. Syftet innefattar att definiera vad hedersrelaterat våld är, att undersöka hur våldet manifesteras och hur den faktiska rättsliga hanteringen ser ut, samt att föra en diskussion kring eventuell problematik kring den rättsliga hanteringen. Fokus ligger särskilt på tillämpningen av medverkansinstitutet samt domstolarnas bedömning av straffvärde. Uppsatsen baseras främst på sociologisk doktrin samt ett antal utvalda rättsfall. Hedersvåld kan definieras som våldshandlingar som syftar till att kontrollera, bestraffa eller hämnas någon som genom brott mot den sociala normen, särskilt den kvinnliga kyskhetsnormen, kränkt eller riskerar att kränka individens eller familjens heder, och där motivet bakom handlingen är att återupprätta eller upprätthålla hedern. Våldet kännetecknas av att det riktas mot närstående och är sanktionerat av familjen. Sett utifrån de undersökta rättsfallen är våldet synnerligen grovt, ofta med tortyrliknande och rituella inslag. Det saknas en tydlig praxis för hur hedersmotiverade mord ska bedömas. I många fall berörs hedersfrågan överhuvudtaget inte, och i de fall hedersfrågan utreds råder det oenighet om hedersmotiv ska utgöra en försvårande omständighet eller ej. Rättstillämpningen är således inte enhetlig. I flera av de undersökta fallen har det också stått klart, eller funnits skäl att anta, att flera personer känt till brottsplanen och/eller uppmanat gärningsmannen att utföra dådet. Eventuella medverkare och anstiftare måste därmed på ett bättre sätt utredas och åtalas. Det framstår som att någon form av klargörande huruvida hedersmotiv ska utgöra en försvårande omständighet behöver göras. Ett sådant klargörande bör dock ske genom politiska beslut, med hänsyn till att domstolarna, särskilt Högsta domstolen, under en lång tid varit ovilliga att etablera en tydlig praxis. Om lagstiftning riktad specifikt mot hedersbrott skulle införas, är det särskilt viktigt att risken för diskriminerande effekter beaktas, då sådan lagstiftning i praktiken endast skulle tillämpas på vissa minoritetsgrupper.