Den förnybara framtiden - en rättsekonomisk analys av det svenska elcertifikatsystemet

Sammanfattning: För att uppnå nationella klimat- och miljömål måste den förnybara elproduktionen i Sverige öka inom de närmaste decennierna. Det svenska elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat finansiellt stödsystem med målet att skapa incitament till en ökad förnybar elproduktion. Uppsatsen syftar till att förmedla en överblick av elcertifikatsystemet som är reglerat genom lagen (2011:1200) om elcertifikat. Framställningen syftar även till att, utifrån miljöekonomisk teori, beskriva varför det finns ett stödsystem som subventionerar dagens elmarknad. Avslutningsvis jämförs det svenska elcertifikatsystemet med ett alternativt stödsystem som nyligen har introducerats i Tyskland, nämligen ett auktionssystem. Den avslutande jämförelsen avser att analysera vilket system som är mest ändamålsenligt utformat för att uppnå de högt satta klimatmålen. För att kunna besvara de frågeställningar uppsatsen behandlar används både en rättsdogmatisk och en rättsekonomisk metod. Ett elcertifikat tilldelas vissa elproducenter för varje megawattimme förnybar el de producerar. Det finansiella stödet eller den extra intäkt utöver elen som säljs uppstår genom att certifikaten säljs till andra aktörer, som har en skyldighet att köpa dessa, på en öppen marknad. Mängden certifikat som måste köpas bestäms av en så kallad kvotplikt. Kvotplikten styr därmed efterfrågan på elcertifikat på marknaden. Systemet har hittills skapat incitament till ökad förnybar elproduktion, samtidigt som elpriserna har förhållit sig låga. Elcertifikatsystemets nuvarande utformning riskerar däremot att bidra med fluktuerande priser på certifikaten, vilket resulterar i en lägre subvention till elproducenterna. När lönsamheten minskar avtar även incitamenten hos elproducenterna till att satsa på en ökad teknikutveckling. Enligt miljöekonomisk teori uppstår så kallade negativa externaliteter, det vill säga, effekter som drabbar någon annan än verksamheten, vid icke-förnybar elproduktion. Detta kan exempelvis bestå av luftföroreningar i form av utsläpp. Negativa externaliteter utgör kostnader för samhället som utsläppskällan inte tar hänsyn till vid produktionen. Enligt ekonomisk teori måste kostnaderna för dessa föroreningar återföras, vilket innebär att de internaliseras tillbaka till ursprungskällan för att elmarknaden ska fungera på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt. Internaliseringen sker bäst genom att påföra utsläppskällorna en miljöskatt. Svårigheterna i att applicera en miljöskatt ligger i att uppskatta hur stor den samhälleliga kostnaden är. Om en felaktig skattesats appliceras har miljöskatten misslyckats i sitt syfte att internalisera negativa externaliteter. Att samtidigt subventionera ett annat produktionsslag på samma marknad kan motiveras genom att de långsiktiga, dynamiska effekterna blir positiva och att elmarknaden gradvis tenderar till att överge de produktionssätt som genererar negativa externa effekter. Enligt en ramöverenskommelse, Energiöverenskommelsen, formulerad år 2016 ska Sveriges totala elproduktion komma från helt förnybara energikällor år 2040. För att ändamålsenligt uppnå detta högt ställda mål grundar sig uppsatsens jämförande analys i systemens förmåga att ge elproducenterna incitament till en ökad förnybar elproduktion samt att ge ökade incitament till att utveckla nya effektiva tekniker. Efter att ha analyserat de effekter som uppstår vid en tillämpning av de olika stödsystemen möjliggör det tyska auktionssystemet en stabil och på förhand säkerställd subvention vilket stimulerar ökade incitament i större utsträckning än vid en tillämpning av det svenska elcertifikatsystemet.