Att tala efter dans : Relationen mellan andraspråktalares uttal av vokaler och dansvanor.

Sammanfattning: Den här uppsatsen undersöker potentiella samband mellan andraspråksfärdighet och dans som utförs på fritiden. Inom närmare håll granskas uttalet av främre rundade vokaler hos trettiosex andraspråkstalare av svenska genom ett högläsningstest. Resultatet hos deltagarna jämfördes i efterhand med svaren från en personligt ifylld enkät för att försöka utforska potentiella fördelar i språkinlärning i relation till dans, fysisk aktivitet och övriga språkinlärningsfaktorer. Resultatet av analysens statistik antyder på att de mest avgörande variablerna som testats är tiden som man har varit i Sverige samt om man har anlänt före eller efter ”den kritiska åldersperioden”. Dessutom visar resultatet på att dans har en likhet till övrig fysisk aktivitet, där en högre grad av intensitet i båda aktiviteterna också visade på ett bättre resultat i uttal. Däremot antyder resultatet på att dans troligtvis inte bär med sig några särskilda element som förebygger ens uttal.