En studie av SVT Rapports utrikesnyheters förmedlade världsbild

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker vilken världsbild SVT Rapport förmedlar. Frågeställningarna som uppsatsen tar upp är följande; Vilka världsdelar syns? Vad handlar nyheterna om? Vem uttalar sig? Hur framställs människor och deras samhällsklimat?    För att försöka besvara dessa frågor används en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Studien tar avstamp i en kvantitativ innehållsanalys med ett kodschema som innehåller 225 inslag från SVT Rapport under perioden april 2010 till och med mars 2011. Variablerna är världsdel, land, huvudämne och källor.    Den kvalitativa innehållsanalysen utförs med hjälp av en semiotisk analys. Paradigm, syntagm, denotation, konnotation och metonymi är centrala begrepp i denna del av uppsatsen.    Undersökningen stödjer sig på teorier om nyheter och nyhetsvärdering. Jaap van Ginneken, Anna Roosvall, Johan Galtung och Marie Holmboe-Ruge är några av medievetarna som har bistått med teorier här.    Studien visar att Rapports nyhetsrapportering, under det undersökta året, inte är proportionerlig med jordens befolkningsspridning. Västeuropa, Mellanöstern/Nordafrika och Nordamerika är de världsdelar som syns mest, medan folkrika Asien inte syns lika mycket.    Regionerna förekommer i olika sammanhang. Bevakningen av Mellanöstern handlar vid denna period till exempel främst om krig och väpnad konflikt och från väst kommer nyheter om politik och ekonomi.    Den stora skillnaden ligger dock i hur världsdelarna porträtteras. Den semiotiska analysen visar att det är lättare för tittaren att sympatisera med personer som tillåts synas, uttrycka sig och visa känslor.    Slutsatsen blir att utrikesrapporteringen är snedvriden och att detta beror på en rutinmässig nyhetsvärdering.