Rörlighet i ländryggen, sittposition och förekomst av ländryggssmärta hos landsvägscyklister.

Sammanfattning: Bakgrund: Ländryggsmärta orsakad av överbelastning är vanligt inom cykelidrotten med en prevalens mellan 15 % -60 % hos landsvägscyklister på motions- och elitnivå. Vid sittande förändras ryggradens kurvatur vilket gör att belastningen förändras och det ger obalanser och större risk för smärta och skada än vid stående och gående. Sittpositionen på cykeln kan anpassas genom justering av cykeln, även kallad bike fit. Det finns få vetenskapliga studier hur denna anpassning ska ske för att undvika ryggsmärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur strukturer i ländryggen och säte/ben påverkar sittposition och förekomsten av ländryggssmärta vid landsvägscykling. Metod: Totalt 33 deltagare analyserades för hamstringslängd, total lumbal flexion samt sittposition på cykeln. Deltagarna tillfrågades angående erfarenheter av ländryggssmärta vid cykling. Resultat: Studien kunde påvisa en signifikant korrelation (r=0,57, P= 0,00082) mellan sittposition på cykeln samt total lumbal flexion. Hamstringslängd eller lumbal flexion på cykel visade sig ej korrelera med ländryggssmärta på cykel. Ingen skillnad förelåg mellan de cyklister som rapporterat ländryggssmärta eller ej gällande total lumbal flexionsrörlighet, lumbal flexion på cykeln eller hamstringslängd visades. Konklusion: Rörlighet i ländryggen och position på cykel verkar inte ensamt kunna förklara förekomst av cykelrelaterad ländryggssmärta. Hamstringslängden tycks inte påverka sittposition eller ländryggssmärta vid cykling.