P-T evolution of paragneisses and amphibolites from Romeleåsen, Scania, southernmost Sweden

Sammanfattning: Populärvetenskaplig sammanfattning Vad har berget i Romeleåsen varit med om? Jordskorpan är uppbyggd av ett antal plattor. Vid plattgränser under oceanerna bildas ny skorpa av magma som tränger upp. Oceanplattan kan inte öka i storlek. Där oceanplattan möter en platta med kontinental jordskorpa tränger oceanplattan under kontinentalplattan (subduktion, t. ex. Anderna). Vid kollisionen dras sediment från oceanplattan med i djupet och utsätts för höga tryck och temperaturer och omvandlas till ny mineraler, metamorfos. Vid kollisionen bildas också magma som stiger upp och bygger upp en bergskedja. Hettan från magman kan också metmorfosera berggrunden i närheten. Då två kontinentalplattor kolliderar bildas en bergskedja (t. ex. Himalaya) och berget under utsätts för mycket höga tryck och metamorfoseras. Betingelserna (tryck och temperatur) bevaras i mineralernas kemiska sammansättning. Genom att fastställa vilka mineral som finns (paragenes) och deras kemiska sammansättning kan man avgöra vilka betingelser som berget utsatts för och därmed i vilken miljö berget har varit. Romeleåsen är den sydvästligaste blottningen av den Fennoskandiska skölden i Sverige. Berggrunden har påverkats metamorft åtminstone under den hallandiska/dano-poloniska bergsbildningen för 1.47–1.38 miljarder år sedan och under den svekonorvegiska bergsbildingen för 1.10-0.92 miljarder år sedan. För att försöka förstå metamorfosen har petrografin och geokemin studerats för paragnejser och amfiboliter från Romeleåsens mellersta del. Tryck- och temperatur-utvecklingen har bestämts med hjälp av den kemiska sammansättningen för olika mineral (geotermobarometri) och från mineralsammansättningen med användande av jämviktsdiagram. Resultatet visar att berget i mellersta delen av Romeleåsen utsatts för betingelser med maximum vid cirka 750°C och 4-5 kbar. Tryck och temperatur följer ett förlopp medurs med uppvärmning under tryckökning, sedan uppvärmning under trycksänkning och partiell smältning och slutligen avsvalning under fortsatt trycksänkning. Tryck-temperatur utvecklingen tyder på jordskorpeförtjockning och efterföljande upplyftning. Detta har skett i en omgivning med hög temperatur relativt tryck, vilket tyder på samtidig magmatism. Betingelserna tyder på liknande förhållandena som dem i Anderna. För att kunna koppla metamorfosen till hallandisk/danopolonisk eller svekonorvegisk bergkedjebildning krävs geokronologi. Ett lämpligt mineral för detta är zirkon, som finns talrikt i paragnejserna på Romeleåsen.