Sjuka barns (o)möjlighet till permanent uppehållstillstånd enligt begränsningslagen - En undersökning om lagstiftningens förenlighet med barnkonventionen och kravet på rättssäkerhet

Sammanfattning: Det får anses vara allmänt vedertaget att barn är en särskilt utsatt grupp världen över. Vid en bedömning av barns utsatthet är faktorer såsom flyktingskap och sjukdom av relevans. Sjuka flyktingbarn är således alldeles särskilt sårbara. Förståelsen för detta bör genomsyra all lagstiftning som rör barn, där barnets bästa ska sättas i främsta rummet. Denna uppsats har haft till syfte att undersöka huruvida de specifika bestämmelserna i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, BegrL, avseende möjligheterna till permanent uppehållstillstånd för svårt sjuka barn är förenliga med barnkonventionen och kravet på rättssäkerhet. Ett barnrättsperspektiv och rättssäkerhetsperspektiv har applicerats på undersökningen. För att uppnå syftet har gällande rätt, både svensk och EU-rättslig, undersökts samtidigt som en empirisk studie av, för närvarande, all tillgänglig underrättspraxis och myndighetsbeslut genomförts. Slutsatsen är att bestämmelserna inte är förenliga med barnkonventionen. Stora brister finns i barnets bästa-bedömningarna, kunskapen om 18 § BegrL:s tillämpningsområde och lagstiftningen i sig. Sökanden saknar möjlighet att överklaga ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd, även om sökanden i sak uppfyller kriterierna i 18 § BegrL och/eller motivering saknas i beslutet. Bedömningen blir rättsosäker, godtycklig och i strid med barnkonventionen.