Boende i flerfamiljshus : En juridisk komparation mellan bostadsrätt, hyresrätt och ägarlägenhet

Sammanfattning:

Sammanfattning

Syftet med den här studien är att klarlägga de likheter och skillnader som finns mellan boendeformerna bostadsrätt, hyresrätt och ägarlägenhet. Tanken är att studien ska kunna tjäna som grund för att göra en bedömning av vilken av boendeformerna i flerfamiljshus som är lämpligast utifrån olika situationer.

Efter en historisk tillbakablick över regleringen på bostadsmarknaden granskas gällande rätt för de tre boendeformerna i varsitt kapitel. Först i varje kapitel tas den för respektive boendeform viktigaste lagstiftningen upp. När det gäller bostadsrätter återfinns den viktigaste lagstiftningen i bostadsrättslagen (1991:614) och i lag (1987:667) om ekonomiska föreningar. För hyresrätter återfinns de viktigaste reglerna i hyreslagen (12 kap Jordabalken, 1970:994). Den centrala lagstiftningen för ägarlägenheter finns främst i Jordabalken, men även i fastighetsbildningslagen (1970:988). Även lagstiftningen kring tredimensionella fastigheter granskas.

Efter den allmänna genomgången i respektive kapitel följer ett avsnitt som går igenom möjligheterna som finns att ställa en bostad av respektive slag som säkerhet för ett lån. Både en bostadsrätt och en ägarlägenhet kan fungera som säkerhet för ett lån, medan en hyresrätt inte kan göra det. Reglerna i frågan skiljer sig markant mellan ägarlägenheter som räknas som fast egendom och bostadsrätter som räknas som lös egendom.

Därefter följer ett avsnitt i respektive kapitel som går igenom förutsättningarna för att hyra ut sin bostad. När det gäller bostadsrätter och hyresrätter är reglerna likartade. Det går att hyra ut bostaden i andra hand under vissa omständigheter. I båda fallen krävs fastighetsägarens, det vill säga bostadsrättsföreningens respektive hyresvärdens, tillstånd. Om fastighetsägaren inte ger sitt tillstånd kan det i båda fallen sökas hos hyresnämnden. När det gäller ägarlägenheter krävs ingens tillstånd eftersom ägaren har ett direkt ägande av sin bostad. Det får också som följd att det inte handlar om en andrahandsuthyrning, utan om en förstahandsuthyrning. Ägaren till ägarlägenheten blir således hyresvärd till en hyresgäst som innehar en hyresrätt enligt reglerna i hyreslagen. Det finns inga regler som är avsedda att hindra en person att införskaffa flera ägarlägenheter med syftet att hyra ut dem.

Mot slutet av uppsatsen analyseras och jämförs reglerna för de tre boendeformerna i ett eget kapitel som är disponerat på ett liknande sätt som de tidigare. Det betyder att först analyseras och jämförs reglerna om respektive boendeform i allmänhet följt av en analys och jämförelse mellan möjligheterna att ställa en bostad av respektive boendeform som säkerhet för ett lån. Sist analyseras och jämförs möjligheterna att hyra ut en bostad av respektive boendeform.

Sist i uppsatsen summeras de skillnader och likheter mellan bostadsrätter, hyresrätter och ägarlägenheter som framkommit under studiens gång. Dessutom konstateras vilken boendeform som är mest fördelaktig som boende, som säkerhet för lån och i samband med andrahandsuthyrning utifrån olika perspektiv.