Oppeby torg då, nu och sedan : att utveckla och förnya ett 1950-talstorg i Nyköping

Sammanfattning: Det här examensarbetet på 30 hp är utfört vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Examensarbetet handlar om Oppeby torg i Nyköping för vilket jag har tagit fram ett program. Ett program innehåller råd och riktlinjer för hur en miljö kan utvecklas och kan användas som underlag vid en eventuell upprustning av torget. Syftet med examensarbetet är att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Utgångspunkten har varit en förfrågan från Tekniska divisionen, Nyköpings kommun. Arbetets frågeställningar är: Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Oppeby torg ligger i nord-västra utkanten av Nyköping i en stadsdel huvudsakligen byggd under 1950- och -60-talet. Bakgrunden till arbetet kommer sig av att jag alltid har fascinerats av torg som offentliga och sociala rum, hur de används eller inte används och varför det är så. Förutom ett intresse för torg som sociala och offentliga rum i staden är jag också mycket intresserad av konsthistoria och äldre arkitektur och formgivning. Därför tycker jag att det är extra spännande att Oppeby torg är byggt i slutet av 1950-talet och har en utformning som är typisk för tiden. Torget är omgärdat av gator i alla riktningar. Dess markbeläggning utgörs av ett rutnät av smågatsten i granit och betongplattor med naturgrus. Torget har en öppen karaktär med en fontän i mitten som omringas av två låga, vinkelräta murar samt, under sommarhalvåret, fyra parksoffor. På torgets kortsidor står oxlar och lönnar samt en bok. I anslutning till träden på var kortsida finns tre större friväxande buskage med huvudsakligen berberis samt några mindre ytor med kortklippt gräs. Det finns en yta med 14 bilparkeringsplatser på torget. Längs med bilparkeringen, som upptar större delen av torgets ena långsida, löper en klippt oxelhäck. Längs den andra långsidan finns två mindre rosplanteringar samt sex lika små ytor med klippt gräs. Arbetet har skett som en kombination av litteraturstudier, fältstudier, inventering, analys, enkätundersökning och programarbete. Genom hela arbetets gång har jag kontinuerligt diskuterat mina resultat, eftersom programarbetet löpt parallellt med litteraturstudier, inventering, enkät och analys. För att undersöka Oppeby torgs historia och utveckling fram tills idag har jag studerat äldre kartor, detaljplaner, fotografier och samtalat med kommuntjänstemän på Nyköpings kommun. Jag har dessutom undersökt torgets placering och betydelse jämfört med andra torg i staden för att på så sätt kunna se kopplingar och upptäcka vilka behov som finns. Stort arbete har lagts på litteraturstudier om svensk stadsbyggnad från 1930- till -60-talet med ett särskilt fokus på förorterna och dess torg. Min huvudlitteratur har utgjorts av Olsson, Ohlander & Cruse Sondén Lokala torg: liv, miljö och verksamheter på förortstorg (2004) samt Larsson & Laurell Tankar om förstadens framtid (2006), som båda behandlar svenska förorter och deras torg idag jämfört med vid tillkomsttiden. Jag har dessutom studerat litteratur om torg och deras betydelse i staden, exempelvis Andersson Vad gör ett bra torg bra (1983) och Åström Stadens rum: torget - gestalt, upplevelse, användning (1988). En viktig del i mitt bakgrundsarbete har utgjorts av den enkätundersökning bland de boende i stadsdelen Oppeby som jag gjort för att få deras syn på torget och höra deras önskemål. Enkätundersökningen delades ut till 145 hushåll runt omkring Oppeby torg, dessutom lämnades 5 enkäter hos Puttes Smörgåsbar som ligger intill torget. Enkäten hanterades i samarbete med Nyköpings kommun. Till enkäten medföljde ett förfrankerat svarskuvert som var ställt till Tekniska Divisionen på Nyköpings kommun. Svarstiden var två veckor. Av de totalt 150 utlämnade enkäterna inkom 47 svar. Ett annat viktigt moment i arbetet har varit inventering av platsen och dess närmaste omgivningar. Inventering innebär att man på ett objektivt sätt studerar en plats vad gäller material och utrustning, användning, klimatfaktorer med mera. Jag har besökt Oppeby torg tre gånger under februari och mars 2012. Dessutom har ett flertal ”digitala besök” på torget gjorts via internetkarttjänsten Google Maps. Vid platsbesöken har detaljer noterats, såsom torgets användning under vintern, växtmaterialens art och kondition, markmaterial, antal bilparkeringsplatser, omgivande byggnaders höjd och utformning. Då det fanns snö på marken vid två av besökstillfällena var det enkelt att genom fotspår i snön se hur människor rör sig över torget. Även Oppeby stadsdel och dess utbud av service, skolor med mera har undersökts genom platsbesök i området samt genom kartstudier och samtal med kommuntjänstemän. Efter inventering vidtar analysarbete, där man vidarebearbeta den information som framkommit via inventeringen. I detta arbeta har flera analysmetoder använts, bland annat har torgets styrkor och svagheter undersökts, hur och varför människor rör sig över torget så som de gör, om det finns några verksamheter kring torget som kan locka människor. Jag har även gjort analyser av upplevelsemässiga värden, exempelvis var det trevligaste soliga läget finns, var torget känns utsatt och var upplevda barriärer finns. Även analyser av praktisk utrustning som antal sittplatser och huruvida de är tillräckliga har gjorts. Torgets vegetation har bedömts utifrån fysisk kondition och estetisk upplevelse. En av de första frågor som jag ställde mig i arbete var vad är egentligen ett torg? Författarna Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att ett torg är, förutom en offentlig öppen yta i staden, effekten av sina funktioner. De anser att man kan tala om tre principer för hur ett torg fungerar: hur torget fungerar praktiskt, vad det betyder för det offentliga sociala livet och huruvida torget genererar känslor hos sina brukare (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Även andra faktorer, som torgets fysiska utformning, dess plats i stadsstrukturen, områdets befolkning, torgets verksamheter samt vem som äger och sköter torget påverkar hur det fungerar. Att i förväg bestämma vilken målgrupp torget riktar sig till, vilken aktivitet som ska ske på det och i vilken utsträckning torget kommer användas är, om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt. För att kunna skapa rätt förutsättningar krävs en djup förståelse, och varje torg måste betraktas i sitt unika stadssammanhang genom frågor om vad som finns på platsen, vad som behövs och varför det behövs (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson anser att förortstorg ofta utformas utan att ges någon klar funktion i sig. De gestaltas schabloniserat med bänkar, blomsterarrangemang och fontän utan någon identifikationsmöjlighet (1983, s. 45). För att komma till rätta med de funktions- och identitetslösa torgen krävs att man utforskar vilka funktioner som behövs och i vilket sammanhang torget befinner sig. Utifrån det kan man ta fram ett program. Det är ett arbete som kräver lyhördhet. Andersson menar (1983, s. 42) att programmen måste ha stor flexibilitet och möjlighet att anpassa sig efter nya förutsättningar, annars riskerar torget att förlora sitt syfte och därigenom självdö om förutsättningarna ändras. Dessutom, menar Andersson, är historieförankring viktigt för torgets upplevelse. Vi behöver bevara olika typer av stadsrum därför att de reflekterar smak och kultur från olika perioder, och påminner oss om tidigare skeenden (Andersson, 1983, s. 51). Landskapsarkitekt Jan Gehl menar att människor gärna vill delta i det offentliga sociala stadslivet på ett mer eller mindre aktivt sätt. Vidare skriver han om att aktiviteter skapar attraktion, att människor lockas dit där andra människor är. Som exempel nämner han att de flesta av oss helst sätter sig där andra människor sitter och att vi gärna vill ha utsikt över folklivet runt omkring. Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att man kan tala om staden som en teatermetafor, där gatan är teatern och alla människorna utgör skådespelare och publik. På uteserveringar är ofta besökarna vända ut mot gatan för att på så sätt kunna ta del av folklivet (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 49). Det är bland annat därför, tror jag, som torgmarknader har en så stark attraktion – det lockar många människor som vill handla, men minst lika mycket intresse ägnas åt att kika de andra besökarna och vad de köper. Grannskapsplanering var ett bebyggelseideal som framträdde under 1940-talet. Idén var att bostadsområden skulle delas in i mindre enheter, så kallade grannskap (Rudberg, 1992, s. 64). Det här stadsplaneidealet hade tydligt socialt fokus och man ville genom stadsplanering skapa förutsättningar för ett skiftande socialt liv (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 32). Mönsterbilden var en småstad eller by i utkanten av den större staden där demokrati och föreningsliv uppmuntrades. Området skulle ha ett gemensamt centra som samlade olika sorters kommunal och kommersiell service såsom affärer, restaurang, post, bibliotek och föreningar. Dessa områden är vad vi idag ofta refererar till som förort. Mot slutet av 50-talet förändrades stadsbyggnadsidealet. Den tidigare småskaligheten byttes mot öppenhet och oändlighetsperspektiv och det tidigare demokratiska torget förvandlades många gånger till halvprivata köpcentra. Andra stora förändringar vid slutet av 50-talet var att bilismen ökade och gjorde service nåbar även långt ifrån hemmet. En viktig samhällsaspekt som gjort den lokala servicen så oerhört viktig under 1950-talet var att kvinnors huvudsakliga sysselsättning vid den tiden var som hemmafruar, vilka dagligen handlade och uträttade ärenden på och kring det lokala torget. Under 1960-talet började kvinnor yrkesarbeta och sättet att leva förändrades. Det är i den här viktiga brytningsperioden mellan 50- och 60-tal, mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet, mellan hemmafruar och yrkesarbetande kvinnor, som Oppeby torg byggs. Förortstorgen kan ses som lokalsamhällen, ofta dominerade av de boende i området till skillnad från mer centrala torg, som bevistas av såväl närboende som besökande längre bort ifrån (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 63). Sedan många av våra förortstorg byggdes under efterkrigstiden har samhället utvecklats mycket. Det som från början var ett nav i området, en plats som många människor var beroende av för sina dagliga inköp, har idag blivit folktomma platser endast utnyttjade som passager mellan husen. Frågan är om, och i så fall hur, förortstorgen åter kan bli ett använt och omtyckt gemensamt uterum. Nyköping har total fem torg, varav tre ligger mycket centralt och ett ligger halvcentralt. Oppeby torg ligger långt utanför centrum. Torget är från 1959 och ensamt i sitt slag i Nyköping. Inte mycket har ändrats sedan tillkomsten av Oppeby torg. Det är kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefullt i sin tidstypiska utformning. Omkringliggande byggnader är samtida med torget (flerfamiljshus i tre våningar) vilket ytterligare förstärker torgets karaktär. I detaljplanebeskrivningen från 1951 (Nyköpings kommun, 1951) sades det att kring torget skulle biograf, matbutik och föreningslokaler samlas, men så skedde inte. Torget har inte kommit att bli någon samlingspunkt. Det är inte en plats som man går till, träffar folk på eller uträttar sina ärenden vid. Trots detta anser jag att Oppeby torg är viktigt att värna om. Det är en stor, öppen flexibel yta med utvecklingspotential. På plussidan kan som exempel nämnas att det intill torget finns populära målpunkter i en smörgåsbar och en pizzeria som gärna vill ha uteserveringar på torget. På minussidan kan nämnas att torget saknar rumslighet och ofta känns öde. Det finns i dagsläget ingen dragningskraft och det är otillräckliga sittmöjligheter, bristande belysning och bristande skötsel. I programmet föreslås tre olika scenarier för gestaltning av Oppeby torg: restaurering, omgestaltning och fri förnyelse. Att restaurera innebär att man återställer de delar av anläggningen som fortfarande finns kvar (Flinck, 2008, s. 37). En omgestaltning innebär att en anläggning görs om, någonting nytt skapas utan att speciell hänsyn tas åt det som tidigare fanns på platsen (Flinck, 2008, s. 37). Fri förnyelse innebär att en anläggnings fysiska form får förändras fritt, så länge som dess konstnärliga kvalitet och upplevelserikedom bevaras (Mossige-Norheim, 1992, s. 24). För att bevara och restaurera det nuvarande 50-talets torg bör träden även fortsättningsvis utgöras av oxel och lönn, och de bör ha en placering som är, om inte exakt samma som, åtminstone liknar dagens. Syftet är inte att skapa någonting nytt eller revolutionerande utan att värna om och utveckla det intressanta och värdefulla som finns idag. För ett omgestaltat torg är tyglarna naturligtvis betydligt friare, och både placering och val av träd kan bryta helt mot dagens situation. För ett fritt förnyat torg bör utgångspunkten vara dagens situation, men utan att formerna behöver bevaras. Det är upplevelsen av platsen som skall inspirera vid gestaltningen och programmets två principskisser visar två torg som har nya former men fortfarande är öppet och där fokus ligger på fontänen i mitten, precis som idag. Det bör finnas både primära och sekundära sittplatser. Primära sittplatser är oftast traditionellt utformade parkmöbler som placeras vid viktiga ställen som intill en lekplats, fontän, planteringar och längs med gångstråk. Sekundära sittplatser är lite mer fria och självständiga och behöver egentligen inte vara utformade i syfte att vara sittplatser. Exempel på detta är trappor, utstickande delar på fasader eller konstobjekt. En plats inbjuder fler människor att använda den om det finns både primära och sekundära sittplatser, eftersom man har olika behov vid olika tillfällen. I programmet presenteras ett aktivitetsschema som på ett enkelt sätt visar såväl nuvarande som möjliga framtida aktiviteter samt när på året de skulle kunna äga runt. Genom schemat kan man lätt avläsa alla de möjligheter som finns och dessutom se att torget kan aktiveras även under höst och vinter. Bland annat föreslås i programmet ett helt nytt motionslopp (”Nyköping runt”, kan vara allt från att springa, cykla, åka inlines eller gå stavgång) som har sitt start och mål på Oppeby torg. Fler nya aktiviteter såsom musikuppträdanden, loppis och snöskulpturtävling visar hur mångsidigt torget kan vara. Programmets aktivitetsytor utgår från gjorda analyser: aktivitetsefterfrågan från såväl de närboende och kommuntjänstemännen, behov, naturliga gångstråk, klimatfaktorer och trafikutsatthet. För att kunna spekulera i framtida behov och intressen måste man både se på platsen idag och titta bakåt i tiden. Hur såg det ut då, hur ser det ut nu och hur kommer det att se ut sen? Oppeby torg byggdes 1959, i brytningsperioden mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet. Det var en brytningsperiod inte bara vad gäller stadsplaneringsideal: det var ett samhälle i förändring. Idag är Oppeby torg en plats som används i liten utsträckning. Det är inget riktigt stadsdelscentrum, det är bara en yta som består av bilparkering, träd, buskar och en fontän. Många av de tillfrågade personerna som bor kring torget har uppgett att de inte alls använder torget, att de går över det eller att de tittar ut över det från sin bostad. I framtiden kommer vikten av torget som gemensamt vardagsrum öka. Vi umgås allt mer på offentliga platser, sätter oss på torget och äter lunch eller fikar. En stad lever tack vare sina invånare, och en levande stad skapas av människor och avtryck från olika tidsepoker. En stad är aldrig stillastående, men den får därmed inte radera ut sin egen historia. Varje stad får sin unika charm och karaktär tack vare den mångfald som den speglar. Oppeby torg är en del i den mångfalden. Det kan bara göras lite bättre. Syftet med examensarbetet har varit att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Det har jag gjort. Programmets mångsidighet besvarar arbetets frågeställning Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Övriga frågeställningar, Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? besvaras i uppsatsens teoriavsnitt. Min förhoppning med detta arbete är att den som läst det skall se på Oppeby torg med nya ögon och att torget ska få en högre status än det har idag. Min önskan är att torget ska få en värdig ansiktslyftning och en mer omsorgsfull skötsel. Min önskan är att Oppeby torg ska vara ett torg som Nyköpingsborna är stolta över.