Affärsmässigt motiverat i ränteavdragsbegränsningsreglerna - om vaga rekvisit i förhållande till skattelag och den svenska rättsordningen

Sammanfattning: Sveriges riksdag och regering har under de senaste decennierna kommit att engagera sig allt mer i arbetet för att stävja skatteflyktens utbredning. I arbetet har inte minst olika lagtekniska lösningar utvecklats och implementerats i syfte att förhindra multinationella företags möjligheter att genom skatteplanering urholka den nationella skattebasen. Förfaranden där koncerninterna lån upptogs med avdragsgilla räntekostnader som resultat, fick särskild uppmärksamhet i en utredning som år 2009 utmynnade i de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna och den så kallade ventilen. Enligt denna är det en prövning av omständigheterna kring lånet - och det eventuella förvärvet - mot rekvisitet affärsmässigt motiverat, som avgör huruvida avdrag för räntekostnaderna ska medges eller ej. Rekvisitets egentliga innehåll har dock alltsedan dess ifrågasatts, och dess innebörd är fortfarande inte klarlagd. I denna uppsats utreds varför rekvisitet affärsmässigt motiverat har kommit att vålla sådana bekymmer inom den svenska rättsordningen, och då särskilt för förhandsbeskedsinstitutet Skatterättsnämnden och HFD. Fokus för uppsatsen ligger på rekvisitets förhållande till, och förenlighet med, de ramar som den svenska rättsordningen sätter upp och verkar inom. Detta med särskild tyngdpunkt på de för skatterättens vidkommande avgörande rättsliga principerna för upprätthållandet av rättssäkerheten. I en undersökning av andra rättsordningars lagtekniska lösningar på området som reglerar företags möjligheter till ränteavdrag belyses för- och nackdelar med vaga rekvisit respektive precisa och mätbara sådana. En slutsats som kan dras utifrån uppsatsens utredning är att lagregler innehållande vaga och öppna rekvisit inte alltid, men under vissa omständigheter, ger upphov till större rättsosäkerhet än motsvarande precisa och mätbara regler. En sådan omständighet är att inte klargörande praxisutveckling sker. I Sverige kan en del av förklaringen till avsaknaden av sådan praxis återfinnas i svensk domstols formalistiska inställning till tolkning av skatterätten, en inställning som kan ses som grundad på bland annat rättsliga principer och den svenska rättskulturen. När förutsebarheten avseende en bestämmelses tillämpning är låg och inte ökar genom praxisskapande försvagas inte bara rättssäkerheten utan dessutom bestämmelsens effektivitet. Samtidigt visar undersökningen av de mekanismer som följer med användandet av mer precisa och mätbara rekvisit att sådana å sin sida riskerar att öka förekomsten av diverse kringgåendeförfaranden, vilket även det minskar reglernas effektivitet. Sammanfattningsvis kan konstateras att rekvisitet affärsmässigt motiverat, inom ramen för ränteavdragsbegränsningsreglerna och skattelag i synnerhet, ger upphov till bekymmer i relation till såväl rättssäkerhetskravet som strävan efter hög effektivitet. I skapandet av regler som ska skydda den svenska skattebasen måste målet tvärtom vara att ge uttryck för båda dessa värden, i en välavvägd balans.