Renovering av Gamla Årstabron med injekteringsbetong

Sammanfattning: Gamla Årstabron i Stockholm uppvisade efter 80 år i drift omfattande skador på de bärande betongkonstruktionerna enligt en utredning som genomfördes 2006 av dåvarande Carl Bro AB på uppdrag av dåvarande Banverket Region Öst. Det konstaterades att omfattande reparationer och förstärkningar av brons betongvalv var nödvändiga för framtida rationell drift av bron. Det beslutades efter vidare utredning att de första tre valven på Södermalm i Stockholm skulle renoveras med injekteringsbetong. Renoveringen av de tre valven på fastlandet på Södermalm var ett prov i full skala för att hitta den optimala metodiken för den fortsatta renoveringen av resterande 17 betongvalv. Det här examensarbetet syftar till att utvärdera metoden med injekteringsbetong med hänsyn till injekteringsbetongens egenskaper, material och produktionsteknik.   Bakgrunden till detta examensarbete är att det finns ett stort behov av att följa upp renoveringsmetoden med injekteringsbetong eftersom den inte har använts i någon större utsträckning i Sverige sedan slutet av 1970-talet. Utvärderingen av injekteringsbetongens egenskaper har utförts genom att analysera resultaten av de provningar som utförts på betongen. Provningen har gått till så att utborrade kärnor och tillverkade provkuber har provats för bland annat tryck- och draghållfasthet (vidhäftning). Utvärderingen av material och produktionsteknik har gjorts genom observationer på arbetsplatsen där rapportförfattaren praktiserade hos NCC under juni och augusti 2008. Utöver praktiken har jag närvarat vid och dokumenterat många av de injekteringar som gjorts under projektets första år.   Huvudsyftet med att använda injekteringsbetong var att få fram en betong som uppvisar tillräckligt hög tryckhållfasthet, en viss draghållfasthet och en fri krympning av högst 0,2 ‰. Tyvärr var inte provtagningen tillräckligt omfattande för att dra statistiskt säkerställda slutsatser gällande betongens egenskaper. Det som dock kan sägas är att provtagningen samt information från nyckelpersoner från beställaren (numera Trafikverket) tenderar att bekräfta det som konstaterats i de förstudier som gjordes innan brorenoveringen startade, nämligen att injekteringsbetongen uppvisar en klart lägre krympning än konventionellt gjuten brobetong. Vad gäller tryck- och draghållfasthet så uppfyller den färdiga betongen de krav som ställdes.   Blandning av ingående material i form av ballast och cementbruk samt de enskilda materialens egenskaper visade sig vara en kritisk punkt, vilket bekräftar det som framgår av litteraturen på området. Att kravet på renhet hos ballasten, stenmaterialet, är uppfyllt är av yttersta vikt för slutresultatet. Dessutom är det mycket viktigt att cementbruket som blandas med vatten precis innan det injekteras i den stenfyllda formen håller mycket hög kvalité och är stabilt. I vissa aspekter ställer också metoden högre krav på yrkesarbetare, platsledning och övrig produktionspersonal som pumpförare jämfört med att gjuta med konventionell betong. Förutom de enskilda gruppernas kompetens är också samordningen och logistiken på arbetsplatsen en mycket viktig faktor. Att använda metoden innebär dessutom att beställare och specialister måste ha kunskap och förståelse för att metoden ur vissa synvinklar skiljer från konventionell betong, särskild med tanke på den begränsade användningen av metoden i Sverige i modern tid.   Baserat på slutresultatet av renoveringen, de provningar som utförts samt omdömen från nyckelpersoner hos beställaren var injekteringsbetong rätt metod att använda för att renovera Gamla Årstabron.