No challenge-klausuler - dess rättsliga status och framtida utmaningar i samband med 2014-års gruppundantag för tekniköverföring

Sammanfattning: Licensiering av teknik anses utgöra ett viktigt verktyg för att kunna sprida teknisk utveckling och främja innovation. Genom licensavtalet ges licenstagaren tillgång till viktig teknik i utbyte mot en licensavgift. På så sätt kan uppfinningen exploateras av båda parterna. Således är licensiering av teknik normalt sett positivt för konkurrensen. Det finns dock fall då licensavtalet innehåller restriktiva klausuler som kan komma att aktualisera art 101.1 FEUF. En av dessa klausuler är icke-angreppsklausulen. Klausulen utgör ett förbud för licenstagaren att bestrida giltigheten av licensgivarens immaterialrätt och kan förekomma i både vanliga licensavtal och förlikningsavtal. Icke-angreppsklausuler i vanliga licensavtal har länge betraktats med skepsis av kommissionen, men är trots det inte förbjuden per se. I uppsatsen diskuteras dess möjliga användningsområde för att konstatera att det finns ett utrymme att använda dem, om än att det är mycket smalt. Situationen kompliceras ytterligare av det faktum att detta område till viss del utgörs av tillfällen då det får anses mindre troligt att licenstagaren kommer ifrågasätta immaterialrätten. I dessa situationer måste det ifrågasättas om licensgivaren, trots att klausulen anses giltig, anser det lönsamt att inkludera den i avtalet. Uppsatsen utreder även användningsområdet för de så kallade no-challenge termination-klausulerna. Det vill säga en klausul som möjliggör för licensgivaren att säga upp avtalet då licenstagaren bestrider licensgivarens immaterialrättighet. Dess rättsliga status är år 2014 synnerligen aktuell då ett nytt gruppundantag för teknologiöverföring har utfärdats. Gruppundantaget har medfört vissa förändringar för synen på dels dessa klausuler, dels på icke-angreppsklausulerna i förlikningsavtal. Avseende den sistnämnda klausulen har tidigare det gruppundantagets huvudregel, att dessa klausuler är tillåtna att använda, givits två undantag. Detta kommer givetvis förändra dess tillämpning, i synnerhet medför det ett nytt osäkerhetsmoment i jämförelse med tidigare reglering. De två undantagets tillämpningsområde ska dock inte tolkas som alltför omfattande. Icke-angreppsklausulerna i förlikningsavtal torde därför fortsatt kunna användas i relativt hög utsträckning. Däremot torde användningsområdet för no-challenge termination-klausuler blivit snävare. Klausulen kan fortfarande inkluderas i exklusiva licensavtal och licensavtal avseende know-how, men i fallet om icke-exklusiva licensavtal är klausulen som huvudregel inte giltig. Denna huvudregel aktualiseras dock främst i tre fall, varpå möjligheterna att inkludera klausulen även i icke-exklusiva avtal torde vara förhållandevis goda.