Utsatta kvinnor i lagens labyrint – en studie av det rättsliga skyddet för våldsutsatta kvinnor i anknytningsrelationer

Sammanfattning: Kvinnors rätt till frihet från könsbaserat våld är en del av kvinnors mänskliga rättigheter. Trots att det under de senaste årtiondena vidtagits åtgärder i svensk lagstiftning för att uppmärksamma att särskilt kvinnor riskerar att utsättas för våld, återstår dock mycket arbete för att helt utrota könsbaserat våld och uppnå full jämställdhet mellan könen. Migrerande kvinnor som beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en i Sverige bosatt man är en särskilt sårbar grupp om de utsätts för våld i relationen. Den skyddslagstiftning som finns i utlänningslagen för kvinnor i anknytningsrelationer är både rättsosäker och oförutsebar, vilket bidrar till kvinnornas utsatthet. Skyddslagstiftningen präglas dessutom av en okunskap om våldsutsatta, immigrerande kvinnors situation. Eftersom lagstiftaren inte har tagit kvinnornas utsatta situation i beaktande vid utformningen av lagen har resultatet blivit att det är svårt för kvinnorna att beviljas uppehållstillstånd enligt skyddslagstiftningen. I den internationella rätten påpekas att migrerande och asylsökande kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det framhålls att förebyggande åtgärder och en implementering av ett intersektionellt perspektiv krävs för att bekämpa könsbaserat våld och diskriminering av migrerande kvinnor. Mot bakgrund av att det i svensk rätt inte vidtagits särskilda åtgärder för att garantera migrerande kvinnors möjlighet att åtnjuta den svenska lagens skydd, behandlas kvinnor i anknytningsrelationer i praktiken annorlunda jämfört med övriga svenska kvinnor. Detta i kombination med att ett intersektionellt perspektiv inte har implementerats visar på att Sverige inte till fullo uppfyller sina åtaganden enligt internationell rätt.