Bedömningen kring allvarligt psykiskt störda lagöverträdares straffansvar och det rättspsykiatriska vårdbehovet

Sammanfattning: Sammanfattning Straffrättslig särbehandling av psykiskt störda lagöverträdare har funnits i alla tider. Bedömningen kring det straffrättsliga ansvaret är en komplicerad process och blir ännu mer problematisk om brottet begåtts under påverkan av ett avvikande psykiskt tillstånd. Enligt den svenska lagstiftningen kan alla personer anses ha förövat brott. Ur denna aspekt är Sverige tämligen unikt då det i andra länder krävs att gärningsmannen ska anses som tillräknelig för att aktualisera ansvar. Den svenska särbehandlingen sker istället vid påföljdsbestämningen, där den som lider av en allvarlig psykisk störning inte kan dömas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger. Bedömningen huruvida gärningsmannens tillstånd utgör en allvarlig psykisk störning bestäms utifrån den juridiska definitionen. Rätten inhämtar medicinska utlåtanden från rättspsykiatrin, och eventuellt yttrande från Socialstyrelsen, som sedan används som underlag vid bedömningen. Domstolen blir emellertid aldrig bunden av de medicinska utlåtandena. Frågan är om domstolens juridiska bedömning riskerar att "ta över" den medicinska och förhindrar att vissa personer får den vård de behöver. Vissa former av allvarliga psykiska tillstånd, vilka inte omfattas av den juridiska definitionen, kan ibland hamna "i kläm" och medföra straffrättsligt ansvar samt olämpliga påföljder för den enskilde. Vidare kan risken för återfall leda till oproportionerligt långa vårdtider inom rättspsykiatrin. I den straffrättsliga hanteringen av psykiskt störda lagöverträdare finns idag en del luckor och problem, vilka har medfört ett behov av reform. Det har bland annat lagts fram förslag på att kravet på tillräknelighet åter ska gälla i svensk rätt, att vårdbehovet bör beaktas i större utsträckning samt att möjligheten att besluta om rättsliga skyddsåtgärder ska införas. Dessa förslag kan till viss del motverka de brister som finns idag. Förhoppningsvis kommer personer som idag riskerar olämpliga påföljder att i större utsträckning få sitt personliga behov av behandling eller andra åtgärder tillgodosedda. Den nya möjligheten till ingripanden i de fall där gärningsmannen kan vara farlig bidrar även till samhällsskyddet.