”Nu kom munvårdbrickan fram” – En studie om sjuksköterskors erfarenheter av palliativ brytpunkt på äldreboende.

Sammanfattning: Bakgrund: Termen brytpunkt används ofta inom hälso-och sjukvård för att beskriva övergångar mellan olika faser i ett sjukdomsförlopp. Med den palliativa brytpunkten avses övergången från det att vården är botande till lindrande. Hos den äldre personen kan döendeprocessen vara mer utdragen och se annorlunda ut än hos yngre personer (Socialstyrelsen, 2013). Ett palliativt förhållningssätt är applicerbart vid alla döendeprocesser och alla döende personer i Sverige har rätt till palliativ vård oavsett diagnos, ålder eller boende-/vårdform (Socialdepartementet, 2001). Sjuksköterskor på äldreboende (ÄB) är osäkra på sina befogenheter och upplever sin roll som oklar vilket gör den palliativa vården skrämmande (Reimer-Kirkham, Sawatzky, Roberts, Cochrane & Stajduhar, 2016). De känner sig ensamma och utsatta när den äldre närmar sig livets slut (Törnquist, Andersson & Edberg, 2012). Personal på ÄB är måna om att de äldre flyttar till boendet för att leva, inte för att dö (Cable-Williams & Wilson, 2017) men är rädda för att prata med boende och anhöriga om döden och döendet. Istället fokuserar de på livet här och nu, detta ända fram tills precis innan den boende ska dö (Beck, Törnquist, Broström & Edberg, 2011). Tidigt införande av palliativ vård medför bättre vård i livets slut och en bättre döendeprocess (Smedbäck et al., 2017) och det föreligger behov av att sjuksköterskor får mandat att vara med tidigt i processen och avgöra behov av palliativa åtgärder, det bör inte enbart ligga på läkaren (Reimer-Kirkham et al., 2016). Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av när och hur den palliativa brytpunkten initieras på äldreboende. Metod: Kvalitativ metod, fyra fokusgruppsintervjuer genomförda med sjuksköterskor på äldreboenden i Göteborg under december 2017 och januari 2018. Resultat: Sammantaget visar resultatet att sjuksköterskor på äldreboende erfar att palliativ brytpunkt initieras för sent och att döendet inte erkänns som process. Analysen gjordes under fyra teman där elva kategorier identifierades, teman var: kännetecken; den döende personen; anhöriga och team. Sjuksköterskorna erfar att teamarbetet inte fungerar, vi talar olika språk. Sjuksköterskorna anser att de får ta stort ansvar vid palliativ brytpunkt, även ansvarsområden vilka egentligen åligger läkarna. Sjuksköterskorna besitter kunskapen om när och hur palliativ brytpunkt bör initieras men har ej mandat att vara styrande i processen. Slutsats: Sjuksköterskor erfar att de besitter kunskap om när och hur palliativ brytpunkt bör initieras för den äldre patienten, men saknar mandat och verktyg i denna process. Det föreligger hinder i teamarbetet vilket leder till att brytpunkten initieras för sent på äldreboende.