Vallfodrets råprotein till mjölkkor : hur råproteinet används bäst

Sammanfattning: Eftersom vi i Sverige har svårt att näringsförsörja våra kor med inhemskt odlat protein är det intressant att utnyttja råproteinet i vallfodret så effektivt som möjligt. Denna litteraturstudie gör vi för att påvisa möjligheten för lantbrukare att påverka kons utnyttjande av proteinet i vallfodret. Det Nordiska fodervärderingssystemet NorFor delar in fodret i åtta fraktioner, vilka sedan delas upp i olika underfraktioner. De åtta olika fraktionerna är; aska, NDF, stärkelse, socker, råfett, råprotein, fermentationsprodukter och restfraktioner. Många av dessa fraktioner används av de mikroorganismer (mikrober) som lever i vommen på idisslare, så att de kan föröka sig. Mikroberna förs kontinuerligt ut från vommen och vidare genom matsmältningskanalen, för att brytas ned och komma kon tillgodo som aminosyror absorberade i tunntarmen (AAT). För att tillväxten av vommikrober ska bli så effektiv som möjligt, krävs att det är balans mellan andelen lättlösliga kolhydrater och vomnedbrytbart råprotein, vilket kallas proteinbalans i vommen (PBV). Det finns olika sätt att förbättra vallfodrets råproteininnehåll. Kvävegödsling av gräsdominerad vall kan öka vallens innehåll av råprotein och lättlösligt kväve. Det kan också åstadkommas genom att öka andelen klöver i vallen. Tidig skörd resulterar i högre smältbarhet, högre andel vomnedbrytbart råprotein, samt lägre andel fiber i fodret, vilket främjar hög passagehastighet genom vommen. Allt det främjar bildandet av mikrober i vommen. Snabb och effektiv förtorkning av vallfodret minimerar växtens egna proteinnedbrytande enzymer, proteasernas, nedbrytning av proteiner i vallfodret och behåller på så vis så mycket näring som möjligt. Man kan även minska proteolysreaktionen genom att tillsätta ensileringsmedel, som sänker pH i ensilaget snabbt och effektivt. Genom att odla växter innehållande tanniner i sin vall kan man minska andelen vomlösligt protein i ensilaget och därmed få aminosyror som tas upp i tunntarmen utan att först ombildas till mikrober. I två olika försök med mjölkkor påvisades ingen effekt alls eller negativ effekt på mjölkavkastningen av ökad andel råprotein i ensilaget. I ett försök med kärringtand i ensilaget visas en tendens till ökad mjölkproduktion genom att kärringtandens innehåll av kondenserande tanniner bidrog till att bilda vomstabilt protein, jämfört med motsvarande ensilage innehållande vitklöver. Vår slutsats är att man först och främst bör se till att vommikrobernas proteinsyntes blir så effektiv som möjligt genom att utfodra med ett ensilage innehållande höga andelar lättlösliga kolhydrater och vomnedbrytbart protein, samt har hög passagehastighet. Därefter kan man försöka öka halten icke-vomlösligt protein i ensilaget, till exempel genom att förtorka snabbt. Efter det får man fundera på hur man kan komplettera foderstaten med ännu mer icke-vomlösligt protein från andra fodermedel än vallfoder.