Social integration i staden : en studie av nyurbanismens syn på social integration i samtida stadsbyggnadsdiskussion

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of People and Society

Sammanfattning: Detta kandidatarbete beskriver hur samtida stadsbyggnadsdiskussion behandlar den ökade socioekonomiska segregationen i samhället. Avstamp görs i nyurbanismen och hur dess ideal avser skapa social integration. Syftet är att undersöka hur samtida stadsbyggnadsideal bemöter segregerande samhällsföreteelser och målet är således att förstå hur och om det är möjligt att bygga nya, socialt integrerade stadsdelar. Frågeställningarna är: Hur har modernismen påverkat samtida stadsbyggnadsideal internationellt och i Sverige? Vilka lösningar presenterar nyurbanismen för att skapa socialt integrerade städer? Hur kan stadsplanering och fysisk gestaltning främja social integration och mångfald i staden? Är det möjligt att bygga socialt integrerade stadsdelar? Arbetet är en kritiskt granskande litteraturstudie där den hermeneutiska metodiken tillämpas för att förstå vilka bakomliggande historiska influenser som resulterat i vår samtida stadsbyggnadsdiskussion. Slutsatserna visar att nyurbanismen har växt fram som en reaktion mot modernismens funktionsseparerande och anonyma struktur. Med hjälp av fysisk gestaltning strävar idealet mot att ta den traditionella medeltidsstaden i anspråk. Detta tankesätt präglar också arbetet inom svenska myndigheter, kommuner och länsstyrelser. Dock har idealet snarare visat sig resultera i segregerande stadsdelar på grund av att den riktar sig till en homogen befolkning. Stor del av kritiken som riktas mot modernismen handlar om dess fysiska aspekter. Men även om det estetiska uttrycket är viktigt så är det inte arkitekturen som förenar en stad och skapar rörelse, utan vilka människor som vandrar gatorna. Dock påverkar utformningen rörelsen; det är viktigt att stadsdelen tillåter människorna att använda samma offentliga rum, vilket modernismen inte alltid gör. De flesta arkitekter och stadsplanerare är överrens om att det inte är de fysiska aspekterna av stadsplanering som skapar social integration. Det handlar snarare om att locka en bred målgrupp som brukar gatorna vid olika tidpunkter. Detta uppnås genom att blanda upplåtelseformer, bostadstypologier och priser. Därför kan det också anses orimligt att bygga helt nya, exklusiva stadsdelar då billiga bostäder skulle kräva en subventionering. Istället är det bättre att komplettera befintlig struktur med bostäder.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)